När jag var sjuk 2004 hade jag en period då jag talade med änglar. Ja, jag kunde inte se dem utan bara höra deras röst och känna deras närvaro. Det var intressant.
Bl a talade jag med ärkeängeln Gabriel. Han var väldigt snäll och nästan omanligt mjuk i sättet. Av de jag talade med var han nog en favorit.
I uppslagsverk står det att Gabriel och Jibril är samma sak. Det märkte jag att så är det inte. Jibril hade en annan röst än Gabriel och jag kunde inte känna hans närvaro lika mycket, troligen beroende på att de hör till olika system (kristendom resp islam). De har nog samma funktion, bebådelsens ängel, men att säga att det är samma ängel, då tar man fel, har jag upplevt.
Det var inte lika bekvämt att tala med Mikael. Hans närvaro kändes rysligt kall och jobbig. Det är nog för att han är något slags säkerhetsängel som hanterar nycklar till himlen, eller något.
En annan känd ängel är Rafael. Han är ganska lik en läkare i sättet, kunnig, intelligent och säker. Honom pratar jag fortfarande med ibland, men sedan måste jag dricka kaffe för att bli världslig igen.
Några andra änglar jag mött är Uriel, Ozziel och Fanuel. De är alla väldigt positiva och glada i sättet, något som är typiskt för änglar. Vad jag förstår var Uriel och Fanuel kvinnor, medan de andra var män. Jag använder imperfekt för de lever ju inte som människor nu, de är ju döda jag pratar med. Det är väl nackdelen med änglar, de har den kunskap de förvärvade när de levde och förstår sällan moderniteter som datorer eller telefoner. Därför ska inte änglar bestämma vad man ska göra, de kan på sin höjd få komma med råd.
Ingen av dessa änglar är högst i himlen, det är en ängel som dök upp när jag pratade med andra (typiskt att det kommer fler när man kallar på änglar). Den höga ängeln ville inte uppge sitt namn så jag kallade honom "Ykag" ett namn han accepterade. Han var starkare och stabilare än de andra jag mött. Dock uppförde han sig lite som andemakterna brukar göra, han kom och gick som det behagade honom. De andra änglarna brukar stanna så länge man vill prata med dom. De sägs kunna vara på många ställen samtidigt, något som jag tror har att göra med att de inte har samma tid som vi. De lever i något slags tidlöshet som är svårbegripligt och som leder till ett slags kaos som är omöjligt att leva i.
Därför ska man inte prata med änglar:
a) de är döda varelser som inte är uppdaterade med "dagens sanning"
b) de går inte att kontrollera
c) det kommer i regel andra andar också än de man vill tala med
d) man hamnar litegrann i det tidlösa kaos änglarna lever i
e) man kan inte veta källan till det man får information om
f) änglarna hjälper de levande utan att man behöver tala med dom
g) demoner som är ute efter att skada istället för att hjälpa dyker upp om man försöker öppna sig för änglar. De kan vara svåra att skilja från de som är goda.
Men, det var en intressant sjukperiod jag hade 2004 som slutade med dessa erfarenheter av änglar. Hur mycket min egen fantasi är inblandad kan jag inte bedöma. Jag ser ovanstående som självupplevt.
Prata inte med hat i munnen!
