Det verkar vara svårt att medicinera bort röstupplevelser. Fastän jag medicinerar nu kan jag då och då kommunicera med de varelser i min hjärna jag tror är änglar.
Jag har andra röster i mitt huvud också. En röst är en överdjävul, vad nu det är för varelse och hur den ser ut har jag ingen aning om. Dock är hon trevlig och Jesus har sagt jag ska kunna lita på henne. Tydligen är djävlarna underordnade honom och måste göra som han säger om han säger något. Det låter bra, tycker jag.
En demon pratade jag med häromdan. Jag kallade på honom vid namn Belsebub, det enda demonlika namn jag kunde komma på. Han bemödade sig med att ge ett gott första intryck men när han försvann efter ett tag märkte jag vad som är typiskt för demoner. Han kom nämligen tillbaks med lite kompisar, ett gäng djävlar som fegt nog bara pissade på mig. Tur att det här hände i en dagdröm och inte i verkligheten! Nä, jag ska nog inte kalla på fler demoner, de verkar bara vara ute efter att förstöra.
Om jag inte aktivt försöker kommunicera med mina röster är de tysta. Kanske är det medicinen som gör det. Det verkar finnas en tröskel man måste över för att höra röster och den är återskapad i mitt fall m h a medicin. Läs trådstarten om varför man inte ska prata med änglar!
Prata inte med hat i munnen!
