Tankeläsning?

Erfarenhet... inga empiriska bevis... men mycket känsla...

Precis! Det är det här jag menar!

Niklas, Niklas,

Hur ofta hade jag inte velat ta dig under mina vingar, som en höna samlar ihop sina kycklingar, men du har inte velat...

Skilj på inre och yttre validitet. Skilj på beroende och oberoende variabler. Du kan inte analysera fram något samtidigt som du ifrågasätter de redskap du analyserar med utan att hamna i nonsens. Bevis är ingenting annat än ett resonemangs inre validitet, skapat med hjälp av yttre referensounkter. Brukar du inte själv kritisera det du kallas 'cirkelbevis'? Ska du försöka bevis allt du tänker kommer du bara sitta som Descartes till slut, och mumla: 'Jag tänkar, alltså finns jag'. Bevis???? Suck.

Bevis?!
Givetvis blir det svårt att föra en vettig diskussion om man inte är det minsta överens om de de yttre referenspunkterna. Allas världsbilder kan ifrågasättas och när man börjar göra det är de lätt att få en solistisk eller nihilistisk inställning. Men fastnar då lätt i meningslöshet och inre tomhet. Därför kan man bli tvungen att för att överhuvudtaget klara av att leva acceptera och bygga upp en referensram och förklaringsmodell. Enligty min Världsbild har de fenomen ni diskuterar förklaringar enligt följande:

Tankeläsning är ingenting konstigt alls och inget hokus pokus. Det är ren psykologi.

Är du känslig så kan du väldigt ofta utifrån den aktuella kontexten och din egen erfarenhet sätta dig in i vad andra tänker på. Speciellt om det är människor man känner väl. Intuition kallar vissa det, jag skulle hellre kallade det inkännande. Om några sedan upplever detta som om de med något slags sjätte sinne konkret kan läsa varje tanke något slags "tankefönster" så är det nog inget annat än en för hjärnan annorlunda tolkning av fenomenet, möjligen symptom på psykos.

Niklas har dessutom rätt att sammanträffanden är normalt. Världen är full av sammanträffanden och hela tiden sker saker som är extremt osannolika. Om man tänker efter är faktiskt allt som sker i tid och rum extremt osannolikt eftersom det finns oändligt många andra alternativa konfigurationer för universum varje tidsenhet.

Detta kan enkelt illustereras med ett exempel. Tänk att det igårkväll var ett lotteri där varje rad hade en chans på 3488 miljarder att gå in. (välj siffra själv:) just då var det en extermt liten chans att den vinnande raden t.ex. 1 ,3 ,34 ,76 osv.. skulle gå in. Idag är raden ett faktum, det var den som drogs, jag läser det just nu i tidningen. Så något extermt osannolikt har defacto inträffat! Men vänta! Vilken rad som än hade dragits hade varit extremt osannolik. Så att det extremt osannolika sker är alltså väldigt sannolikt.

Men vi människor är inga sannolikhetsmaskiner och har väldigt svårt att analysera och fatta beslut enligt dessa lagar. Vissa saker får oss att tycka att något övernaturligt måste vara inblandat. Man minns lätt den enda gången man tänkte på en avlägsen släkting och denna ringer 5 min senare. Men man minns inte alla de tusentals gånger man tänkt på någon och ingen eller någon annan ringer. Man minns väl den gågnen man lyckades "läsa" en extremt konstig tanke hos en vän men man glömmer lätt alla de gånger man varit fel ute.

Dessutom i telefonexemplet kan man faktiskt också ha en till viss del gemensam kontext trots stora avstånd. Det ibland vara så att man sett elller hört något i media som får en att tänka på just den personen och denna intagit samma information och bestämt sig att ringa. Eller kan en tredje person ringt båda två tidigare under dagen och detta satt igång tankarna hos båda två. Eller om man på sin födelsedag tänker på någon släkting och denna sedan ringer är ju inte heller så konstigt.. Det finns många förutsättnignar som man ofta inte tänker på som kan få det som verkar osannolikt att inte vara fullt så osannolikt.

Jag tänker alltså inte på rena sammanträffanden i allmänhet. Inte ens om det händer ofta. Det jag undrar över är hur man kan se på tankeläsning. Jag har aldrig kunnat läsa någons tankar, men för all del kunnat vara på spiken iallafall. Men då finns det en kontext runt omkring, som angränsar ämnet. Alternativt symboler och icke-verbala ledtrådar.

Det jag funderar alltså är den tankeläsning som antagligen kan innefattas i begreppet 'tankeutsändning'. Dvs att ens inre tankar blir åtkomliga, och hur det isåfall kan tänkas ske när det inte är en fråga om vanlig slump dvs. Är det en mycket avancerad form av kontext som ändå ger kunskapen, och vad möjliggör isåfall förståelsen av den andres tankar.

Är det möjligt att läsa någon annans tankar, och på vilket sätt kan det isåfall ske. Lite som i hjärnan, dvs att de centra som engageras är möljiga att uppfatta för den utomstående. Isåfall till vilken grad. Eller går det till på något annat sätt. Under vilka omständigheter kan det tänkas ske. Och om det inte sker. Under vilka omständigheter uppstår upplevelsen.