Paranoia...

Det är nog så... man får förklara sig... för det är svårt för andra att förstå nått som de själva inte har gått igenom... därför är det så bra med Viska och RSMH... ger kamratstöd... stöd från folk som faktiskt förstår...

Om viktökning.... en del av det man går upp under medicinering är nog vatten som binds i kroppen... men sen blir man hungrig också på en del mediciner... och då kan man ju påverka vad man äter... undvika fet mat...

Äta mycket frukt och grönt... kokt potatis... ris... rent kött... fisk... kyckling... man kan små äta på en stor skål grönsaksstavar hela kvällen utan att gå upp i vikt...

Och inte äta så mycket sötad läsk... pizza... hamburgare... korv... pommes frites... gräddiga såser... chips... choklad... tårta... och andra kaloritäta rätter...

Det är egentligen ganska självklart... men svårt... för suget att äta trots att man redan har ätit dagens alla måltider kan bli starkt... och då är det kanske bäst att inte ha så mycket chips och dyligt hemma...

Hej PSR,

Gillar dock anti-jantelagen...

Du skriver att hybris är definitivt ett skadligt tillstånd... självhävdelse är nog skadligt på det sätt att man struntar i andra och söker bekräftelse på sitt värde i beröm från andra... eller i deras beundran... i det går man miste om en verklig dialog och ett verkligt möte...

Finns kärlek i jante-lagen och i att förminska sig själv?... knappast, tror jag... snarare även det en sorts knepig egoism... i att passa in in i normen... i att inte sticka ut... eller vara annorlunda... trygghet i mängden... i att inte vara nått speciellt... däremot mitt i... med... den man inte mobbar...

Tycker olikheterna är det som gör oss intressanta... att varje människa är unik... och speciell... att varje människa har unika gåvor... något som bara han eller hon kan ge till mänskligheten... och därför faktiskt behövs och är viktig här...

Inte omnipotent... men behövd.... inte allsmäktig... men värdefull...

PSR skrev: Självfallet härstammar jantelagen från ett småskuret och inskränkt bysamhälle. Men efter att ha styrt hela världen under tio år i fantasin kan jag återvända till svenska jantebyar och småmysa åt detta. Det finns ändå en slags värme och kärlek i jantelagen. Dessutom är det likadant i alla kollektiva samhällen. Den som vill bryta sig ur gemenskapen måste vara stark och får ändå betala ett pris. Det är förstås inte precis storsint och passar så klart inte alla. Särlingar råkar väldigt illa ut. Till saken hör att jag alltid känner mig socialt och intellektuellt missanpassad - med rätta eller inte.

Du har förstås rätt i att det är en mänsklig skyldighet att utveckla sina begåvningar och sätta värde på andras begåvningar. Någon har sagt att det enda sättet att utvecklas är att träffa intressanta människor alternativt att läsa utvecklande böcker. Det strider mot allt vad jantebyarna står för.

Du beskriver dig själv som socialt och intellektuellt missanpassad... och ibland som kognitivt funktionshindrad... men jag undrar om det verkligen stämmer... är du inte snarare starkt kognitivt begåvad... så pass mycket att det blir till ett hinder ibland... därför att du har verbala gåvor... kan argumentera väl... vinner i diskussioner... har ett större ordförråd än andra... säkert också mycket bra betyg i skolan... folk kanske blir osäkra just därför att du är begåvad... kanske känner sig lite underlägsna dig... eller i underläge i en diskussion, tex... det kan skapa avstånd...

Tror att många av oss som är drabbade av psykisk ohälsa också har starka begåvningar... inom pedagogiken talas det om "learning disabled gifted" men jag tror att man också skulle kunna tala om "psychotic gifted"... John Nash är väl ett sådant exempel... men det finns många fler...

Förminska inte dina gåvor... det är ingen skam att vara begåvad... i detta jantesamhälle ses ofta begåvningar som en skam... men kasta bort den känslan... en begåvning är en styrka... nått fint... som du kan vara glad över... det är inget som man förtjänar... men det är en gåva... och det är en del av dig... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Ja jag är en enstöring som tror att jag är övervakad av onda kommunister <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

för avancerad svenska för mej pinsamt nog...så i say no more här.

Problemet är nog att det ofta finns lika många sanningar som det finns mänskliga perspektiv... ingenting är svart eller vitt... det är en regnbåge av nyanser... som var och en uppfattar på sitt eget sätt... inte ens färgerna kan vi vara säkra på att vi ser på samma sätt... vad säger att det jag kallar grönt ser likadant ut för dig... och detsamma gäller nog för hur man uppfattar resten av omvärlden...