Känner igen det där.
Jag blev inlagd på psyken en natt sen så skickade dom hem mig och då försökte jag ta livet av mig. Min man hittade mig i duschen, hade svalt en hel del medeciner, så det blev magpumpning och sen frågade dom om jag ville bli inlagd. Det är väl bäst så sa jag.
Om dom bara hade låtit mig legat kvar istället för att skriva ut mig efter en natt. Så hade jag inte behövt försöka ta livet av mig.
Just nu mår jag skit, vill skära mig och allt som hör till. Det är liksom ingen ide att ringa psyk för dom gör ju ingenting. Vi har ingen tid just nu får man höra, kan du vänta tills imorgon... Så man ska vänta tills imorgon till att ta livet av sig. Det känns som det.
Jag tycker att psykvården är skitdålig. Man får liksom ingen hjälp, inte ens när man ligger där. Dom bara ger en massa olika tabletter sen får man ligga där och titta uppp i tacket typ.
