Läkemedelsindustrins gödkalvar

Det här tog en konstig vändning.... det är väl så att vi alla är överens om att industrin runt läkemedel är under all kritik. men det är ju ändå en politisk fråga. Läkemedel är ofta av ondo men dock en förutsättning för att människor ska må bra i vissa fall....o du bitchen....jag har jobbat mot lobotomi stenhårt....men neuroleptika har trots allt givit många människor en livskvalitet de inte annatrs hade haft..... sedan är det ju förvisso så att vi självklart ska jobba förebyggande....

Det här får bli sista ordet från mig i denna fråga:

En del läkemedel har ju ungefär samma effekter som en lobotomi. Bara att det inte känns lika "smaskigt" att bli lobotomerad av läkemedel jämfört med laser eller operationskniv.

Och förebyggande... Det är det lättaste för alla att snacka om. Men det är det svåraste arbetet av alla. För vad innebär det?

Jag tror t.ex. att det dels handlar om politisk likafördelning. Att man försöker förhindra att människor växer upp under ekonomisk missär och missbruk. Men var går gränsen då samhället ska lägga sig i folks missbruksvanor? Vi kan ju inte ha någon slags socialpoliser som går runt och kollar hur barnen har det hemma, t.ex.

Jag tror också det handlar om uppfostringsklimatet generellt. Jag tror t.ex. att det sker många övergrepp i uppfostran dagligen. Barn som kränks, som får skämmas - se bara idiotiska program som "Nanny jouren" där gammal skräckuppfostran från 30-talet dammas av och framstår som modern. Saker som "Skamvrå" tas fram som alternativ, som sätt att få barn att lyda. Helt på de vuxnas villkor.

Sen sprids det här till dagis. Så att man på dagis tillåts att använda "skambestraffning" för att kontrollera barn. Man slåss inte. Men man låter t.ex. barn få skämmas genom att man låter dem sitta själva i ett rum, eller på en stol, eller i en ruta.

Och skam tror jag är mycket farligt och kan ge upphov till en del sjukdom senare i livet, en känsla av tomhet, av smärta, sånt som kallas personlighetsstörning, kanske psykos - odefinierbart och bortglömt.

Det finns alltså otroligt mycket att göra!

Och hur verkar vi förebyggande för alla dem som fått krigsupplevelser från andra länder och som kommer till oss för asyl? Eller dem som växt upp i missär i tredje världen?

Medicin har kanske sin plats. Javisst, men vi får inte slå oss till ro med det. För det är inte lösningen. Och det mest perfekta - kapitalistiskt sett - är att få folk att behöva knapra piller hela livet.

Och där är vi schizofrena de perekta GÖDKALVARNA FÖR LÄKEMEDELSBOLAGEN.

Tack för ordet!

Bra rutet DB!

Now we´re talking.....

Att kalla medicinering för lobotomi är bara ett sätt att skapa negativ inställning till antipsykotika. Det finns inga vetenskapliga bevis för att denna parallell existerar annat än i vissa personers fantasi. Myndigheterna följer läkemedelanvändningen och gör inskräkningar om medicinering är skadlig. Senast hände detta för vissa antipsykotika till demenssjuka, som kan ge ökad risk för stroke och dödsfall.

Jag tror inte att förändra samhället förhindrar att schizofreni utbryter. Schizofreni fanns i Kina och Sovjetunionen också trots jämn inkomstfördelning. Schizofreni kan också drabba rika och samhällets överklass.

Att förebygga schizofreni kan ske genom att minska cannabisanvändning, förbättra förlossningsvården och minska på utomeuropeisk invandring (kontroversiellt). Möjligen skulle utbildning till föräldrar i släkter, där schizofreni är vanlig kunna ske för att minska på expressed emotions och att schizofreniutbryter. Det finns en ärftlig komponent i schizofreni också, vilket gör en del sårbarare. Nash son t.ex. drabbades ju också av schizofreni.

Att tidigt upptäcka tecken på schizofreni hos ungdomar och att förebygga att sjukdomen utbryter kan också bli ett sätt att minska på schizofreni.

Det är också viktigt att satsa på de som redan är sjuka och ge alla effektiva behandlingar som finns samt satsa på arbete och sysselsättning.
Genom sådana åtgärder kan nog fler återhämta sig och kunna leva normala liv.

Hade de kunnat upptäcka blivande schizofreni i fostervatten prover, hade nog inte så många av oss levt idag!

Eller om de visste orsaken till den, så går det numera, det är på försöks stadiet, att ta in en tredje persons DNA i cellsammansättningen i vissa jukdomar, så att ett friskt foster föds, som då inte får någon Schizofreni som då skulle uppträda i vuxen ålder.
Rent krasst är, att om det hade kunnat bevisas att fostret skulle i vuxen ålder utveckla Schizofreni, så hade de nog tagit bort det...

Detta ifråga, om det är ärftligt disponerat!