Vilka behandlingar har egentligen effekt?

Om man jämför vanliga terapisamtal med psykolog eller läkare med KBT eller andra terapiformer samt läkemedelsbehandlingar eller ECT eller kombinationer av dessa.

Vad är det som ger bäst effekt i längden enligt era egna erfarenheter.

Det finns naturligtvis en akut fas som kan se olika ut - men jag menar mer långsiktigt!

Jag har själv erfarenhet av långvarig "vanlig" terapi kombinerat med medicinering och ECT vid sammanlagt 16 tillfällen. Sammanlagt flera år.

Den vanliga terapin efter psykodynamisk modell har gett mig möjlighet att prata om svåra saker, men har mest varit effektiv mellan terapitillfällena när det egna arbetet med mig själv har skett.
Medicineringen har mest gjort mig handlingsförlamad och trött vilket försvårat tankearbetet. ECT fått mitt minne att försämras.

När jag tänker på KBT så finns ett obehagligt inslag av att ändra tankarna som får mig att tänka på politiska omskolningsläger i Kina! Vad är det som definierar "jaget"? Är det inte dina högst personliga tankar om livet.

Sedan finns det en uppsjö av alternativa terapier mer eller mindre obskyra.

Vad har ni andra för personliga erfarenheter? Finns behandlingsformer som i längden hjälper? Eller finns en självläkning som inte kan kopplas till sjukvården och som i längden tonar ned ett psykiskt tillstånd? Sedan finns ju den inte alltför obetydliga komponenten placeboeffekt vare sig det gäller terapi eller medicin. Här pratar jag naturligtvis inte om det akuta tillståndet utan om effekter när många olika mediciner prövats och man inte längre kan skilja på sjukdom och medicinpåverkan. Eller terapi och medicinpåverkan.

Åsikter?

Bra frågor!

Jag har själv erfarenhet av långvarig "vanlig" terapi kombinerat med medicinering och ECT vid sammanlagt 16 tillfällen. Sammanlagt flera år.

Blir det inte svårt att utvärdera vilken av terapierna som har verkan om man blandar dem?

Inte för att jag vill vara kritisk, bara en undran...

"Blir det inte svårt att utvärdera vilken av terapierna som har verkan om man blandar dem?"

Jo det är just det jag menar. De flesta med långvariga psykiska besvär har väl inte enbart fått en medicin t ex! Och kanske inte enbart testat en läkare eller terapeut.

Vill säga att inom mig, har jag inget jag, det är mina röster som uttalar det jag tänker inom mig och det är inte jag själv inom mig som uttalar ordet jag även om jag menar det själv.

Mitt högt talade, eller skrivna jag är mina riktiga jag som jag kan stå för!
I mig själv har jag trots det ett mycket starkt jag!

Men, mitt innersta, dit rösterna inte kommer åt, kallar jag för självet! Det är mitt eget påtänkta jag, som jag kom på själv, innan jag läst Jung! Jag kom till exakt samma slutsats redan innan jag läst Jung!

Självet är ett intuitivt tänkande, subtilt utan verbal tanke, men ändå en omedelbar förståelse om situationen och som koms ihåg utav mig, som jag kan förmedla i ord! Varpå mina röster kan bli skitförbannade på mig för det!

Detta för att det är en direkt uppkoppling till något som är större en dem och det ljuger inte utan där är sanningen, som aldrig går att gömma!

Nisse

Starkt skrivet Nisse! Respekt som dom unga säger!