Det är sant att KBT kan förändra ens känsloliv och diktera hur man ska tänka, men man har hela tiden kontroll över läget. Du borde pröva själv så kommer du nog inte att jämföra det med omskolningsläger i Kina. Man byter ut bristfälliga "tänk" mot bättre. Det innebär en personlighetsförändring till det bättre, även om skillnaden för omgivningen inte är så stor.
Personligheten eller "jaget" ändras ju också med mediciner, ECT och i längden även av vanlig terapi. Minst effekt (och även risk för försämring) har vanlig terapi för den som lider av schizofreni enligt min erfarenhet.
Antipsykotika kan lägga ett "lock på" känslolivet så att vanföreställningar konserveras istället för läkes. Därför bör man trappa ut sådan medicin mycket försiktigt, det får ta månader att bli av med. Annars ger sådan medicin effekt mot positiva symptom men det är tvivelaktigt om de hjälper mot negativa.
Familjeutbildning kan ge omgivningen runt den med diagnos en chans att veta hur de ska behandla denne så att inte familjen förvärrar situationen. Det har hjälpt mig genom att inte få så mycket negativ kritik och annat oförstånd från familjemedlemmar som har stor känslomässig betydelse.
Effekten av ECT går över på ett par månader. Bara bra för att bryta ett akut tillstånd.
I längden funkar den behandling bäst som passar var man befinner sig i livet, eller det som är rätt "timing". KBT funkar t ex inte alltid. Jag fick medicinera i tre år innan jag var redo för 6 månaders KBTerapi. Hade jag satts i terapi-stolen tidigare hade jag inte förespråkat KBT idag, är min övertygelse.
Prata inte med hat i munnen!
