En psykolog sa till mig när jag var ganska ung typ 20 år, o vi diskuterade min sexualitet; -Du får vara vad som helst, utom pedofil! Jag började skoja till det o sa att jag var nekrofil, men det fick jag inte heller vara. Nu vill jag inte försvara sådana, men det kan man väl egentligen inte hjälpa om man är? Man kan ju vara pedofil utan att begå övergrepp eller ladda hem barnporr. Skulle tro att man lider rätt mycket då...
Nu kom jag på en till...
När jag var i tonåren fick jag ofta vansinnesutbrott, som främst drabbade min pappa som jag bodde hos. En gång när jag var 18 så hade jag misshandlat honom (för att han hade tagit lite från min sprit, som han hade köpt åt mig för sina pengar). Men då orkade han inte mer o ringde polisen, som kom o körde mig till akuten (inte psykakuten, den vanliga). Pappa följde med. Så efter ett tag fick vi prata med en läkare (inte en psykiater), men alla läkare har en viss psykiatriutbildning.
Jag hade redan då ganska tunga mediciner som Mirtazapin, Tegretol, Sobril o Imovane. O så säger läkaren;
-Ja, det enda jag kommer är att när du känner att du håller på arg, så blunda o räkna till 10.
Jag klagade på svaret o sa nått i stil med;
-Jag har svår depression, ångest o exploderar ibland, o du säger att jag ska börja räkna?
Men hur som helst, så tog jag o min pappa en promenad som bra vänner hem igen efter nån timme.
