Från början gick det jättebra och mitt tänk klarnade, jag var snabb och rapp i tanken och jag hade energi till max. Var inte rädd för något och självförtroendet var på topp. Oerhört glad och nöjd. Lite väl mycket energi ibland så att jag slutade sova och alla mina känslor försvann tex trötthet, hunger och allt annat.
Nu när jag lugnat ner mig så har jag halkat tillbaka och har nerverna utanpå kroppen igen. Ångesten har ökat och jag vill bara gråta. Har tagit mig ner till city med en vän idag och det var fruktansvärt. Har det jobbigt med känslosvallningar och panik som jag inte kan kontrollera utan det blir för mycket och jag vill bara fly från mig själv. Ett stressymptom och tvångstanke har slagit igenom med kraft och förstör mitt liv (som jag tidigare kunde hantera skapligt). Tankarna går runt och samma tankar går i repris hela tiden och jag kan inte stoppa dem. En mansröst terroriserar mig och ömsom berömmer och trycker ned mig. Det ilar i armarna och benen. Är det någon annan som är så känslig som jag? Står inte ut snart...men jag är en kämpe och tänker inte ta mitt liv utan längtar till doshöjningen. Nu måste jag träna igen på att ta mig ut och det känns oerhört påfrestande.
Jag hoppas att jag får må bättre nu till jul men det kommer nog att ta lång tid igen. Ska aldrig mer byta medicin.
Har du ringt och pratat med din läkare? Kanske du kan få någon medicin mot ångest innan dosen av Seroquel höjs lite grann. Vad jag förstod så skulle din Seroqueldos höjas efter en tid. Hoppas att du mår bättre snart.
Ledsen att höra att du har det jobbigt. Jag gör själv ett byte fast från risperdal till seroquel, vilket går relativt smärtfritt.
Det blir lätt fel när jag försöker ge andra råd, men tänkte att jag ändå skulle göra ett försök. Jag menar det är ju bara för dig att strunta i det jag skriver.
Rösttankarna kan gå in i själen och störa väldigt mycket. Ett sätt att försvara sig mot dessa röster är att försöka bli en objektiv iakttagare av sina egna tankar.
Detta föll mig naturligt men kan vara oerhört svårt. Det första man måste göra är att erkänna att också de främmande tankarna kommer från ens egen hjärna. Det är inte säkert att man lyckas sluta reagera känslomässigt på babblet men det räcker långt om man lyckas övertyga sitt sunda förnuft att de främmande rösterna är egna, men kanske lite konstiga tankar.
Ett skäl till att det här fungerar för mig är att det är lättare att bortse från egna lite konstiga tankar än något som någon annan sagt. Det här förhållandet till mina röster innebär alltså bl.a att det är lättare att bortse från ett innhåll som kan ge upphov till olika jobbiga vanföreställningar.
För mig har denna inställning medfört att rösterna övergått från något jobbigt till att bli intressanta som fenomen.
Hur pass mycket Seroquel tar du? Jag hade Seroquel ett tag, men kunde inte komma upp i tillräcklig dos för att få effekt mot rösterna... biverkningar la ett tak på dosen... Det blev bättre för mig med Abilify... där kan jag ta en effektiv dos...
Jag lider verkligen med dig Jonna. Hoppas att medicinerna börjar fungera fort för dig. Ångesten över att få fler psykoser är inte så lätt att hantera, men jag tror inte du behöver oroa dig så mycket över det så länge du tar någon slags neuroleptika.
Intala dig själv att du är stark och att du kan bli frisk, låt det bli dina tvångstankar.
