Lösningen på problemet schizofreni
Problemet
Problemet schizofreni tycks till sin grund vara en oförmåga från normalas sida att acceptera det som är annorlunda. Vi som är schizofrena har spenderat en stor del av vår tid med att försöka passa in i samhället så som det ser ut idag. P.g.a. er oförmåga att acceptera oss som vi är slutar våra ansträngningar ofta i psykos. Kärnan till problemet är alltså eran oförmåga att acceptera det som är annorlunda och våran oförmåga att anpassa oss fullt ut.
Lösning
Båda parter skulle således tjäna på en fysisk separation. Vad jag föreslår som lösning på problemet är byggandet av en stad för endast schizofrena. Det skulle naturligtvis vara frivilligt att flytta dit. Detta skulle bli som ett samhälle i samhället. Detta är absolut inte någon ny ide. Samhällen i samhället har byggts i alla tider av människor som förenas av något. Några exempel är kloster, kolonier för lepra sjuka, amish folkets samhällen, indian reservat. På sätt och vis har vi haft något liknande för schizofrena tidigare då vi hade mental sjukhus. Med psykiatri reformen så spreds dom schizofrena ut i samhället och har ofta blivit mycket ensamma eftersom normala inte vill ha någon kontakt med oss, och det finns inget sätt för oss att söka upp varandra. Mitt förslag är alltså ett steg tillbaka jämfört med psykiatri reformen. Var och en inser att vi skulle aldrig ha hamnat hos psykiatrin om vi klarade oss i samhället, så det finns något grundläggande fel i att försöka integrera oss i samhället. Resultatet är ju för det mesta att vi blir sittande ensamma i en lägenhet. Det kan ju knappast vara syftet med reformen. Därför är mitt förslag ett mellanting mellan de stora mental sjukhusen och psykiatri reformen. Ge oss ett eget boende i samhället, men tillsammans med andra likadana. D.v.s. bygg en stad för endast schizofrena. Där allting från sophämtning till polis sköts av schizofrena.
Förslaget kan vid en första blick te sig frånstötande. I första hand p.g.a. att samhället skulle mista den kontroll som det innebär att ha oss utspridda, isolerade och oorganiserade. Det kan också te sig skrämmande att få oss som motpart, vilket skulle bli fallet vid bildandet av ett sådant samhälle. Som det är idag företräder läkare oss gentemot samhället, men samhället betalar ju deras lön. Så hur tror ni läkare beter sig, naturligtvis är deras prioriteter hos den som sätter mat på bordet åt dem.
Vilka skulle förlora på bildandet av ett sådant samhälle? De stora förlorarna skulle bli läkarkåren, varför dessa kan förväntas kämpa för sitt liv för status qou. Vinnarna skulle bli samhället och de schizofrena. Uppväger inte detta den prestige förlust som läkaryrket skulle få.
Vad anser ni som läst detta?
