Beröm istället för hot?

Det finns en del här som är sura för att vården hotar dem då och då med tvångsvård mm. Ibland undrar jag om inte vården av tradition har kommit in på helt fel spår.

Jag tycker istället att den skulle berömma folk istället. Jag tror alla skulle bli friskare och bättre av det. Det finns också studier som tyder på att fler tar sin medicin om de får någon present eller gåva för besväret.

Har någon här någon gång fått beröm av vården?

-

Det vore bra om personalen väntade en
liten stund med att ta fram sprutor och
spännbälten i tvångsvården.
För ett par år sedan vid mitt årliga läkar-
besök var det en läkare som sa att han
blev glad när han träffade mig, att jag
piggade upp honom. Jag hade aldrig träffat
honom förut.
Det var väl för att jag inte var alldeles
nedgången.

Jag har gått hos en och samma psykolog i många år. Hon berömmer mig rätt ofta och säger att det är roligt att prata med mig. Det är aldrig tråkigt att lyssna och prata med mig.

Annan persional berömmer mig för att jag agerar i media och är öppen om min schizofreni i olika sammanhang och går ut öppet om att jag har schizofreni.

För övrigt sållar jag ut de som inte kan tåla att ha med en psykisikt sjuk människa att göra, genom att redan vid första mötet tala om att jag har schizofreni, om jag undrar hur personen skulle regera vid ett senare möte ifråga om hur personen skulle reagera då.

I regel överstiger smärtan eller den förväntade
smärtan alla belöningar. Det kanske går
att i små portioner upptäcka att det inte
är så farligt. Att samla på positiva upplevelser.

Min bästa erfarenhet i vården har varit att gå i psykoterapi.
Den överskuggar det jag varit med om i sluten
vård.

tja, någon gång då jag klarat av att inte skära mig och sånt. Om jag klarat en permission bra.
Av min psykolog får jag massor av beröm, mest för att jag hanterar mig själv och mina symptom så bra nu för tiden.

Men länge där, då jag var som sämst och behövde beröm som mest, fick jag bara hot och gnäll om hur hopplös och kronisk jag var.
Jag hade behövt berömmet mer då än jag behöver det nu...