Fråga om psykiatrin

Jag som skötare undrar ibland vad patienterna tycker/tyckte var bäst. Dagens psykiatri eller de gamla mentalsjukhusen. Ibland har jag fått intrycket att de gamla mentalsjukhusen uppskaddades mer av patienterna.

Hej Fråga!
Bra att du undrar hur vi ser på det som har erfarenhet om hur det var förr. Jag insjuknade på sjuttiotalet. Då var det de gamla mentalsjukhusen som gällde.
Jag tycker att läkare och personal gjorde mera för de patienter som var där då. Det var inte enbart förvaring, nej vi( personal och patienter) gjorde saker tillsammans. Vi kunde umgås med att laga mat tillsammans i lokaler belägna i centrala Göteborg. vi kunde också ha terapi där vi fick lära oss kroppskännedom och ge varandra massage. Vi kunde ha tävlingar, vi åkte till Danmark och bodde tillsammans i Skagen vi åkte några stycken till den bohusländska skärgården där vi sov över några nätter i en fiskarstuga på sommaren.

På själva sjukhuset fanns både sjukhuskyrka,bibliotek,Rehab, Studieverksamhet,sjukgymnast, gym och mycket annat.

Nu är det så att ingen vill ha tillbaka de stora centralkomplexen som mentalsjukhusen var.

Fram då för mindre välfungerande enheter med sammasvetsad personal som inte behöver ha några bekymmer om de får behålla jobben eller inte. Med andra ord bra anställningsvillkor.

Dessa enheter skulle sedan kunna slussa patienterna vidare till mindre gruppboenden efter den akuta tiden därefter i mån av tillfrisknande, tillbaka till eget boende med en fungerande uppsökande verksamhet.

Idag fungerar inte detta. Jag förstår om patienter vill ha tillbaka mentalsjukhusen för de stod för tryggheten i vardagen vilket många patienter saknar idag.

Första inlägget på Viska.se nu då.
Jag har precis börjat arbeta som boendestödjare åt psykiskt sjuka (framför allt schizofreni) på ett ställe i GBG. Och så gott som samtliga sjuka jag samtalt med omnämner dom gamla mentalsjukhusen som något utav "skräckens hus". Hurvida det upplevdes så eller verkligen var så (med i det närmaste sadistisk personal, otrygg miljö, outsmyckad lokaler osv) låter jag vara osagt eftersom jag inte upplevt det själv.


Måste ta tillfället i akt att berömma sidan och initiativet till sidan. Fantastisk läsning. Jag vet inte HUR många timmar jag suttit här och läst den senaste veckan. Helt underbart att få ta del av svåra innersta tankar. Det hjälper mig en hel del i min yrkesroll.

Tack för mig.

/b

jag har bott tre år på ett mindre behandlingshem som fungerar ungefär såsom beskrivs med matlagning, resor, aktiviteter tillsammans med väl sammansvetsad personal. I början hatade jag stället, nu tycker jag det är ok, men speciellt bra mår jag inte och har inte sett någon som tillfrisknat... verkar inte som om någon behandling fungerar för denna fruktansvärda sjukdom...

Riktigt långt tillbaka var nog mentalsjukhusen inget vidare. Jag har läst om att på 30-talet i USA fanns det mentalsjukhus med salar för 80 patienter. Det låter ju inte så bra när avdelningarna idag skall ha max 5-6 patienter för att vara bra.

Jag tror att koncentreringen till mentalsjukhusen gjorde att det skapades mer aktiviteter för patienterna. Det sker inte alltid idag trots att kommunerna har en skyldighet att ordna sysselsättning för alla. Det gäller bara att se till att lagar och förordningar följs så kommer situationen att bli bättre tror jag och väl i nivå med mentalsjukhusen förr. Ett problem är nog också att öppenvården inte riktigt har hunnit börja fungera överallt. Med en bättre öppenvård och mer kontinuerlig kontakt blir det nog lättare att upptäcka och tillgodose olika behov, som finns.

På sätt och vis lever mentalsjukhusen vidare i dagens gruppboende kan man säga. De som inte klarade eget boende när mentalsjukhusen stängdes hamnade ju där.

Tack, Björnen för berömmet av sajten. Det finns en bra info om schizofrenivård som Socialstyrelsen nyligen skrivit.

jag upplever att dagens psykvård liksom har avstannat lite.
Det är bättre förhållanden i att man inte behöver dela rum med lika många, samt att jag tror att tvångsåtgärderna har minskat.
Tyvärr tycker jag det verkar vara mindre aktiviteter på själva sjukhusen, kanske på grund av att man inte "ska" bo där lika länge som förr. Nu bor ju folk där i flera år iallafall (jag gjorde det), även då det inte är meningen.
Jag tycker inte det ska innebära att man drar ner på aktiviteterna, men det verkar ha blivit så...

Dagens psykiatrivård har bättre förutsättningar, men utnyttjar dem sämre, är väl min slutgilita åsikt.