Varför utnyttjar samhället oss som är sjuka ?

Hur kan det vara att friska människor utnyttjar, psykisk sjukdom.

Det känns som vi blir ratade och inte blir " förstådda " vi blir ju inte betrodda med våra sjukdomar.

De skulle behöva gå igenom en psykologisk utredning.

Jag tycker inte om att friska människor gör så.

Vi kan absolut inte hjälpa våra sjukdom. Varför utnyttjas det.

Kan någon svara mig på det ?

joy.

Tro det eller ej men vi har en viktig roll att spela i samhället.
De "friska" kan kolla på oss och till sig själva säga "så dålig
är jag i alla fall inte"! Det kan vara en tröst.
Sedan tror jag att det förekommer en viss avundsjuka, för att
vi slipper att arbeta och får betalt ändå.
Att få slappa lite tror jag är mångas önskemål.

Högmod... dom tror dom är så mycket bättre än oss och dom har rädsla eftersom vi är mer speciella än dom... därför blir friska gamla tanter helt bitchiga emot oss som är sjuka... men om någon håller på med mej så lär det inte bli kul eftersom jag är grym på att dissa folk... typ om någon säger något som "Titta där går ett psykfall" så säger man tillbaks "Men jag är iaf inte en bitch som du är..." och sedan går därifrån

Styrka och svaghet har alltid fascinerat människan! Vi blir utnyttjade för att vi saknar en naturlig försvar mot dessa mentala bomber som nedvärderar ens egen person. Men jag tror inte det finns ngn helt frisk människa.

joy,

Helt rätt!
Tycker inte heller om det och visst har JAG blivit utnyttjad sen dagen jag föddes, socialen förstörde mitt barndomsliv och nu ska man ta skit ifrån allt möjligt bara för att man inte är "som alla andra", just det är så jävla idiotiskt att man bara vill spy. Har sökt jobb hur länge som helst nu men pga. min diagnos (schizofreni) så verkar det nästan som elefanten som skulle gömma sig i råtthålet - en omöjlighet. JAg menar, jag mår så bra (alltså att jag inte har fått några så kallade "anfall", börjat slåss, skrika å så) att jag kan ta ansvar men om man får ett "nej" på allt man söker och inser att det inte är någon idé på nästa för man vet själva 'svaret', saker blir bara tråkigt, deprimerande och kallt. Sådant kan jag inte tillåta.

Sen (pga. diagnosen oftast) blir man "anklagad" för att vara 'falsk', otrovärdig, t ex. om det händer något på krogen, alla är fulla och säg att du har druckit säkert minst av alla, hur lugn som helst och [u:2brf988z]EJ[/u:2brf988z] men ändå blir tagen av polisen för "oroväckande beteende", ca 4-5 timmar i fyll-cell... Varför? Jag har frågat många gånger VARFÖR dem gör som dem gör... Jag bor i en liten stad där de (polisen) tyvärr känner mig väl och min diagnos, så det är där det ligger, det är mig de är ute efter utan att vara "paranoid" som de säger om jag försöker motbevisa någonting. Sen vet jag att de förföljer mig (alltså inte paranoid) då de kommer med sina bilar på stan och kollar att jag "sköter" mig, alltså jag orkar inte. Det var länge sedan nu men jag har skapat en fobi mot poliser/polisbilar.

Blir ju utnyttjad ekonomiskt också, inte fan får man några pengar ifrån försäkringskassan som lovat, kanske "spöken" är viktigare?? Jag går back varje månad och det tär ju självklart, och hur mår jag själv då? Jag mår inte längre för jag kan inte känna längre, dead-living zombie är inte kul att vara och jag vill bara leva ett 'normalt' liv, ett Svensson. Vilket aldrig har funnits i min närvaro, någonsin. Min familj lider också av depressions-diagnoser, bipolar manodepressiv.

Ja, livet är hårt, sen dör man.

NormaJean,

Prata med din läkare och fråga om han anser att du kan jobba. Om han anser det fråga om han kan ordna så att du får hjälp av Arbetsförmedlingens Rehab och deras SIUS-konsulenter, som ordnar fram ett jobb åt dig och hjälper dig tillrätta på jobbet. Det är störst chans att få jobb den vägen. Samhall kan också vara ett alternativ.