Prognos

Hur kan en läkare egentligen ställa en sådan prognos? är han/ hon gud eller?
Jag blir nästan lit earg när jag läser det. Men det låter som att du kämpar på och det är ju bra.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Känslan av att de omkring en gett upp och liksom står och väntar på detavgörande stegt ned i intet. Och att de på något sätt vill förbereda sig själva. Så känns det med den prognos du fått. Ungefär som att läkaren vill förbereda sig och veta vad som ska hända, fast det inte är någon som vet det.
Det är dumt att ge sådana prognoser, som att säga "här har vi giljotinen, det är bara att lägga dig tillrätta"...

Kämpa på!

Jag ska försöka göra det jag också.

ja, men för det första är ju inte graatass shitzofren vad jag förstår.
bara en känslig tänkande individ.

allmänmänsklig skulle psr säga..


Sen är det ju en prognos om hur individen kommer att kunna fungera i arbetslivet som läget är i verkligheten, inte att perosnen i sig är "värdelös".

Jag brukar ju proklamera att man då o då ska se sig som "fuskare" så man kan komma bort från det här tankesättet. Så länge folk ställer krav, påstår att jag måste, att saker är tvång för så ska man göra gör jag allt för att undvika dem. Jag kan ligga o skrika i tvångströja nöjd för att jag vet hur mkt en tvångströjeplats kostar. O fundera på hur det blir dyrare o jobbigare för alla.

Men "fuskar" jag, lyckas "lura", mår jag ju illa av det, jag lurar snälla trevliga människor som vill hjälpa mig, och försöker plötsligt själv, vill delta, vill göra mitt.

Det är oerhört viktigt att vi schizofrena ska
få ha tillåtelse att ha hopp.
Det verkar som det är störande om vissa personer
förbättras riktigt bra. Det rubbar mönstret.
Att deltaga i samhället behöver inte bara vara
lönearbete. Det går att "dra sitt strå till stacken"
på andra sätt.

Tack för alla vänliga svar! De värmer!
Visst är det som att gå och vänta på att domen kommer och att allt plötsligt ska ta slut. Och så gör det inte det och då måste man göra något under tiden. Och så kommer jag fram till att det där inte är så ödesbestämt och att jag kan vara med och påverka det själv. Tror jag. Och hur vet jag det?
Som att varje dag gå och vänta på en katastrof och så kommer den inte. - Inte idag heller, tänker jag. Det var ju tur!
Ändå är det som om det skulle kännas som en lättnad om katastrofen plötsligt kom. Så var det äntligen över. Men det skulle ju faktiskt inte vara bra. Då skulle allt vara mycket mycket värre än det är idag.
En rädsla för att att allt ska gå riktigt dåligt och i den anspänningen känns det som om allt skulle bli bättre om det bara vore över.
Jag vet inte om den anspänningen är ett slags ansvarkännande. Att ta ansvar för att ingen katastrof ska inträffa. Eller att man hela tiden har så god koll att ingenting oförutsett kan hända.
Kan förstå de som tror på en Gud och att Gud kan frälsa och befria människorna från det slags ansvaret.

Det är svårt det där med Gud. Det är inget som man pratar om hursomhelst tycker jag. För mig är det väldigt personligt.
Det är inget som man skall försöka pracka på andra heller. För förändringen kan bara komma innifrån.
Men jag tycker du prickade ganska rätt när du angav en anledning till att man börjar tro på Gud.
Precis så är det för mig. Jag kan lägga svåra saker i Guds händer (jag vet att det låter frälsningsaktit och svårt att förstå om man inte har en tro).
Och när jag behöver hämta kraft behöver jag bara knäppa händerna och be. Då släpper jag jobbiga saker och överlåter det åt honom.
Precis så är det att ha en tro för mig. Jag är aldrig ensam!
Förrut var jag världens ateist, men nu skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan Gud. Det skulle bli väldigt jobbigt att gå runt och bära på allt själv.

/Fredrik

Om man lever lite mer i nuet kan man vända på det och vara glad över den dag som finns just nu... inte fastna i rädslan över svårigheter som kan komma i framtiden...

Framtiden vet vi inget om... den är ett oskrivet blad... man kan gissa... ställa en prognos... men inget säger att det blir så... det är bara en grov gissning... som antagligen visar sig vara helt felaktig...

Man kan däremot kan man göra något av dagen just nu... njuta av solskenet och vindens fläktar... gå en promenad i regnet och känna hur mjuk det är... skriva en dikt... laga något gott... och sätta små, små mål för sig själv om det man vill göra just nu...

Genom de små målen kan man vända utvecklingen till det bättre... skaffa sig själv en bättre prognos... men målen ska ligga så nära där man befinner sig att de går att uppnå... de ska vara realistiska...

Och man får ge sig själv mycket beröm... har man tagit disken är det värt att ge sig själv en klapp på axeln... lite beröm för att man gjort något bra...

Sen kan man långsamt bygga sin ork, vilja, och färdigheter... och skapa ett liv som man trivs med...

Jag tror att du har goda möjligheter att förändra ditt liv till det bättre.... du kanske kan inrikta dig på att njuta av nuet... och skapa något lite varje dag som du trivs med och tycker om...