min senaste blogg om psykiatrin

Tänker inte skriva någonting om den första tiden inom psykiatrin. Visst! Det blev knasigt, men har mig själv att skylla på. Berättade inte som det egentligen låg till, utan dolde min sjukdom bakom det mått av begåvning jag hade. Personalen kanske trodde mer på skvaller än att få mig att berätta! :!:

Håller med om att vid debuten bör patienten "klubbas" ordentligt så att han eller hon får sova till att börja med,därefter hitta lämplig dos samt preparat för att trycka tillbaks vanföreställningarna. Naturligtvis även samtalskontakt och inte bara medicin.

Nja, ditt ordval är malplacerat och lämnar mycket i övrigt att önska. Då det i förekommande fall bör vara en individbaserad dos medicin som används även vad gäller sömn. Den som behöver en sömnmedicin, bör ha lägsta effektiva dos likaväl på den som utav all annan medicin, men kontentan är att sömn, är vägen ur psykosen!

Sedan om det är aktuellt med antipsykotika eller den gamla neuroleptikan är också där lägsta effektiva dos där du hela tiden pendlar på randen av att vara gräns-eller prepsykotisk och där patienten själv efter ett tag, när h*n insett att den behöver medicin, själv får ta hand om dosnivån på sin medicin.

Denna insikt måste mogna fram hos patienten och läkaren skall vara som en mentor för den drabbade och ge viss självbestämmanderätt till patienten att själv sköta dosen på sin medicin. Det är bästa sättet för alla inblandade parter.

Den sjukdomserfarne är i det läget, den som vet mest och bäst vad och vid vilken medicin som är fungerande och läkaren skall här vara inspirerande patienten till att själv fatta egna beslut och när patienten är självgående kan läkarkontakten glesas ut och patienten, endast behöver en sporadisk kontakt med psykiatrin.

För att förtydliga mig, så bör första mötet med psykiatrin enbart vara en samtalskontakt och läkare skall vid ett uppenbart psykotiskt beteende vid första kontakt vara den som bestämmer medicinintaget hos den drabbade och då söva patienten en vecka tror jag är effektivast, med den bedömningen i botten bör patienten sövas ned inte "klubbas" ned med de mediciner som är vanliga på en psykiatrisk avdelning utan helst in på intensivvårdsavdelning och där under professionell vård på intensivvårdsavdelning, sövas ned och jag uppskattar tiden till en vecka.

Detta skulle vi längden vara billigare än en vård på psykiatri avdelning ett halvår. Detta för att därefter skall det göras en bedömning på psykiatriavdelning om fortsatt adekvat vård, vad gäller patientens vilsenhet i sin situation.

Detta för att patienten har nyligen gått igenom ett trauma och har ingen som helst erfarenhet av gällande sjukdom och är allmänt vilsen i sin situation och det är här proffs vad gäller samtalsterapi kommer in i bilden för att få patienten att förstå det trauma h*n nyss gått igenom. Detta får ta den tid som behövs, men jag kan nästa n lova att det är den bästa vården du kan få överhuvudtaget. Dessiutom billigast för samhället

På dig låter det som att du bland annat är för tvångsmedicinering vilket jag är motståndare till.

Så tänkte jag också när jag första gången som 19-åring blev intagen på mentalsjukhus med psykos- bara jag får sova några veckor så reder sig det här ut sig. Nu blev jag utskriven efter en månad med diagnosen schizofreniform psykos men blev ordinerad rävgiftet Mallorol, som gjorde mig helt koko. Det var starka grejor.

jag försökte kväva mej med kudden. Sen ville jag bli utskriven 3 gånger.
Och inskriven igen då sen såg jag på skidor med en som hette pedro detta såg jag som att jag hade hoppat utför niagara fallen.