Förr när jag blev sjuk gjorde man varken
några utredningar eller test.
Där man försökt bryta ner mig var i
tvångsvården.
I samtalsterapin kan jag säga att jag byggdes upp.
Att jag blev hjärntvättad tycker jag inte.
Har man förtroende för sin psykolog så bygger det nog upp. Min relation med min psykolog är kluven, ibland bra, ibland dålig. Bytte vid ett tillfälle till en annan psykolog och det var kasst och gick tillbaka till min gamla igen. Känns om ingen hittils i psykiatrin pratar samma språk som jag. Visar man för mycket styrka och dynamik så är det fel och dom ger blickar som säger att "Det där är inte du". Då säger jag i mitt inre ""Va fan vet ni om det"". Känns som att man alltid måste vara en snäll liten gosse med ledsna hundögon för att dom ska tro på en.
