När jag hade hudcancer fick jag göra 11 besök allt som allt. De trodde mig inte. De kallade mig för en "pillmoster". En läkare erkände sedan att han inte trodde att det var något.
Ja, jag tror att det stod i journalen på Vårdcentralen att jag hade en psykotisk sjukdom. Psykiatrin försökte överföra mig till Vårdcentralens psykiatri men de tog inte emot patienter med psykos.
Jag har också ”spelat normal” när jag varit inlagd. Jag var nog långt ifrån ”normal” eftersom jag inte skrevs ut på en gång.
Sist jag var inlagd kan jag såhär i efterhand se skillnad på när jag kom in och när jag skrevs ut.
”Psykomotorisk oro” jag gick över 20 000 steg i korridoren varje dag i nästan 2 månader. När jag började må bra, slutade jag att oroligt gå för ångestdämpning.
Jeg løy på meg symptomfrihet etter 5 uker for å komme ut fra institusjon. Burde vært innlagt mange ganger, men det har blitt med den ene gangen. Allmennpsykiatrien passer meg egentlig ganske dårlig. I følge min psykoterapeut er jeg kronisk grensepsykotisk, men det er ingen betegnelse psykiatere har brukt, og står nok neppe i journalen.
