Oktobers verden

Jeg vet ikke helt om det kommer til å bli så bra å bli skrevet ut, Geta, selv om jeg vil det veldig. Forje gang fikk jeg en skikkelig nedtur og ble innlagt igjen etter to måneder i leiligheten. Redd det samme skal skje igjen.

Takk for at du oversatte det ordet for meg. Og hvis jeg bruker ord dere ikke forstår må dere bare spørre så kan jeg oversette dem.

Hej, Oktober!

Trevligt att höra av dig igen, men tråkigt att höra att du varit inlagd så länge som 8 månader. En annan medlem från Norge Erco, som senare flyttade till Sverige, berättade att i Norge såg man mycket allvarligt på röster, som sade åt en att göra vissa saker. Det kallas för imperativa hallucinationer eller uppmanande hallucinationer eller kommandohallucinationer. Är det sådana röster, som du haft? I så fall kanske det är orsaken till att du blivit kvar.

I Sverige finns det ibland öppenvårdsteam, som man kan få stöd och hjälp av när man är hemma i sin lägenhet. Om man har problem med att komma igång med städning och annat hemma, så kan man få hjälp av en boendestödjare, som ser till att man städar hemma och försöker att aktivera en på olika sätt.

Jeg har ikke så mye imperative stemmer lenger. Stemmene mine er mest kritiske til utseende mitt og alt jeg gjør og av og til kommer de også med kritiske bemerkninger til de jeg har rundt meg. Men jeg kan også høre gode ting, som for eksempel en stemme som sier at hun skal støtte meg, at alt skal bli bra og at jeg må søke friheten der den er, selvom det kan virke som om den er langt unna.

Når jeg skrives ut skal jeg få endel støtte i form av ukentlige samtaler med psykolog og psykiatrisk sykepleier, støttekontakt og hjelp i hjemmet. En av grunnene til at jeg ennå ikke har blitt utskrevet kan være at dette støtteapparatet ikke har kommet helt iorden. Det er mange mennesker inne i bildet og de har fortsatt ikke klart å organisere seg. Og det plager meg for jeg vil ut NÅ. Jeg har ikke tid til å vente på dem. Jeg har en eksamen rett rundt hjørnet og jeg får ikke forberedt meg fordi jeg er på sykehus og har altfor lite utgang. Samtidig er jeg redd for å bli skrevet for jeg vet ikke hvordan jeg vil klare meg etter å ha vært så lenge innlagt.

Vet faktisk ikke helt hva jeg vil lenger. :rolleyes:

Oktober,
det går säkert bra för dig att flytta hem, när dina stöttepelare
har organiserat sig!
Jag håller tummarna!

Hoppas att det löser sig, så att du blir utskriven snart. Problemet är alltså att de som skall stötta dig i hemmet inte riktigt finns tillgängliga ännu. Du har inga föräldrar eller släktingar, som kan hjälpa dig i hemmet tills vårdpersonalen finns på plats?

Om man har problem med röster kan kognitiv beteendeterapi vara till hjälp och göra det lättare att hantera rösterna. Antipsykotika tar visst också bort rösterna hos 90 % har jag läst, men jag tycker att det låter mycket.

Lycka till!