Schizofreni - sjukdom eller inte?

PSR skrev:

Stef skrev: Tillhör inte huvudet kroppen? Och därmed är det somatiskt?

OK, kroppsliga funktioner respektive tankar, beteenden och medvetande är samma sak för DIG.

Men det är det inte för läkarna. Inte nån stans i världen. De betraktar inte psyket som en del av det somatiska. Om jag har problem med synnerven kallar de det sjukdom. Om jag har synhallisar kallar de det psykiskt störning.

Jag trodde psykisk störning var en juridisk term. Jag vet inte vad läkarna säger, psykisk ohälsa låter som något RSMH har kommit på.

Det är nog för att undvika stigmatisering som IFS och
RSMH inte vill kalla schizofreni för en sjukdom utan en
störning eller ett funktionshinder. Det stämmer att psykisk
störning är en juridisk term vilken används när man blir
LPT:ad. Svårt psykiskt störd är ett kriterium för att vårdas
på sluten avdelning med LPT.

Att kalla psykiska störningar och funktionshinder för sjukdomar är ett typiskt svenskt fenomen. Här har vi av någon anledning ett enormt behov av att kategorisera och skilja på grupper och människor; vi och dom. Det blir så att säga så väldigt tydligt att man själv är fullständigt normal om man kan kalla någon annan för sjuk.

Varför skulle det vara fel att vara sjuk?
Det är inte många bland befolkningen som är helt
friska i alla fall inte bland de som är 50+.
Normal är nog ingen.
En del är plattfotade, en del är närsynta och en del har
fräknar. Andra har underbett eller utstående öron.
Det kan inte vara förklenande att räkna sig till de sjuka.

Geta,

Nu menade jag inte precis plattfötter och närsynthet utan psykisk "sjukdom" som är väldigt stigmatiserande. Min erfarenhet är att när jag berättat om mitt funktionshinder blir jag betraktad med andra ögon av mina medmänniskor. Visst finns det andra som har en betydligt vidare världsuppfattning, men tyvärr är många mycket trångsynta, fördomsfulla, okunniga och dömande.
Själv gör jag ingen skillnad mellan sjuk och frisk, det är människans själ och personlighet som är det väsentliga.
Fast ska jag vara riktigt ärlig så har jag lite svårt för folk som hävdar att de lider av elallergi, luktallergi och liknande och därför kräver extra omsorger och uppoffringar av omgivningen. Fibromyalgi känner jag mig också tveksam till liksom sk utbrändhet. Det är ett sätt att manifistera helt andra problem anser jag. Men man vill inte riskera att bli kallad för psykiskt sjuk och därför väljer man något som låter mer socialt acceptabelt.

Det beror på vem man talar med... för en del blir kontakten sämre efter man har berättat... med andra blir den bättre... mer öppen...