Att inte vilja bli frisk

Pratade för några dar sen med en tjej som tillhör samma boende som mig... vi pratade om framtiden .... vilka förväntningar vi har..... hon sa då att hon aldrig tänkte försöka skaffa arbete eller plugga.... hon var orolig för att hennes ersättning från försäkringskassan skulle omprövas om 2år.... "månaderna innan dess tänker jag se till att jag blir intagen på psyk".
Det kändes som ett hån .... men jag sa ingenting.
Blev så frustrerad.... hon är bara 23... men sen började jag tänka efter.... kanske är jag likadan....det skrämde mig.... måste skärpa mig....annars blir jag väl som de där kronikerna i 50-årsåldern på boendet.... de lever inte ett värdigt liv....
Nu till en uppmaning: Har jag inte börjat sysselsätta mig mrd något innan året är slut-skriv då arga små meddelande om att jag ska ge upp min sjukroll och sluta tycka så synd om mig själv....

Att må bra är för mig ett okänt landskap... jag vet inte vart jag är på väg... eller hur det kommer att kännas att må bra... Det känns lite läskigt....

Det kan vara skönt med trygghet.
Men livet kanske inte blir så kul om man
bara prioriterar trygghet.
Men det är lätt att förstå. För det kan vara rätt
blåsigt ute i jobb.

fast jag tror inte man kan klamra sig fast vid det som är välkännt hur länge som helst.... Livet är som en fors som man måste följa... Så känns det för mig iaf....

månaderna innan dess tänker jag se till att jag blir intagen på psyk".

Om inte läkarna och FK förstår henne är resonomanget kanske inte så konstigt.
Men jag är övertygad att det kommer gå bra för Dig EE, Du är en fighter.

Livet är som en fors som man måste följa...

Kanske Du ska lära Dig att paddla? <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
Kramiz

jag tror att många kan känna så. att man är rädd för att bli frisk, eller vad man ska säga.
jag vet att jag själv är så i alla fall. har mått dåligt på ett eller annat sätt under i stort sett hela livet, och jag vet inget annat. jag tycker det verkar skrämmande att må bra, att stå på egna ben och leva livet för fullt.
jag isolerar mig hemma, inte för att jag mår bättre av det, utan för att jag inte vågar annat.
att vara inlagd är en stor trygghet, då kan man fly från världen utanför, i alla fall för ett tag.

vad gör man om man mår bra? och man vill ta en paus från livet ett tag?
sluta gå till jobbet under ett par veckor, sluta betala hyran... det går liksom inte, är man sjuk blir det liksom "accepterat" att bete sig så. då får man pengar från försäkringskakssan och behöver inte oroa sig..
(iofs vill man kanske inte ta en paus ifrån livet om man mår bra... men ja. jag vet inte)

det här är bara svammel. vet inte vad jag vill ha sagt egentligen...