Så arg ibland

jag kommer att få äta medicin livet ut, hur kul låter det i era öron :rolleyes:

Det får säkert jag också göra... efter att ha försökt sluta av olika anledningar men blivit sjuk igen varje gång vill jag inte vara med om det igen... utan tar medicinen regelbundet....

Är det så hemskt? Att ta ett piller varje morgon och kväll? Det kan man få göra för många andra kroppsliga sjukdomar också...

Tror det är bra att inte ge medicineringen för stort utrymme i livet... det tar någon sekund att ta medicinen... resten av dagen kan man glömma att man har den...

Visst finns biverkningar... men man vänjer sig vid dem... eller kan byta till någon annan medicinen med mindre biverkningar...

Det är viktigare att leva på... att ta vara på dagen som finns just nu... än att oroa sig för medicinen eller för att bli sjuk igen...

Jag tittade i FASS och de har ett kapitel om vad som kan hända när man slutar med antidepressiva. Man kan få ökad irritabilitet, men det brukar gå över oftast efter 1-2-3 veckor. Det är möjligt att dina besvär kan bero på att du slutat med antidepressiva. Så här skriver de bl.a.

Utsättningssymtomen efter behandling med TCA- eller SSRI-läkemedel uppträder i de flesta fall inom 2-4 dagar efter en abrupt utsättning, mycket sällan efter 1 vecka. Hos känsliga personer kan de uppträda även efter en försiktig nedtrappning av dosen. I regel är utsättningssymtomen kortvariga och försvinner inom 1-2 (3) veckor. Läkemedlets halveringstid har betydelse för när utsättningssymtomen uppträder; ju tidigare desto kortare halveringstiden är. Fluoxetin, som har lång halveringstid, ger sällan utsättningssymtom. Paroxetin, som är förenat med betydligt högre risk för utsättningssymtom, har en betydligt kortare halveringstid, liksom venlafaxin. Men det finns skillnader mellan olika preparat, som inte enbart kan förklaras med olika t½.

det är fem veckor sen jag slutade med medicinen på måndag
så jag vet inte om det är medicinen. Hade mycket utbrott då jag ny slutat med den det har liksom tonats ut nu. Vill absolut inte ta igen några tabletter eftersom jag redan gått igenom att sluta med dem och den tid efter (en-två veckor efter som var jobbiga då den gick ur kroppen)

tror att det har att göra med andra saker också. Då mna går på medicinen
,har jag upplevt det, som att man hämmas och allting dämpas.
Nog för att det kan kännas så utan medicin. Jag vill helst klara mig utan.
Fast allra helst vill jagnog tillbaka till den jag var innan. Allt jag kände kände jag så intensivt och allt jag upplevde var så underbart.
Även att må dåligt kunde vara en upplevelse i sig. Jag led inte då av att känna så. Jag var väldigt lycklig större delen av min barndom även om jag mådde dåligt också. Det är något vackert med att vara ledsen.
Jag var aldrig dödsdeprimerad då.Bara alldeles lagom för att jag skulle kunna klara av det ibland.

Fast man kan ju inte bli någon man var förut och gå tillbaka i tiden.