"Vad f*n ler du åt?"

Jag vet inte i vilken tråd jag kan skriva om mitt problem, så jag skriver här.
Diagnosen schizofreni fick jag när jag var 20 år, snart är jag 26. Men problemet börjar tidigare.. jag har så länge jag kan minnas haft detta problem.
och problemet är att jag ler i tid och otid. Särskillt när nån snackar allvar med mig, då kan jag börja le. Det är jättejobbigt. tex om min kompis berättar att hennes morfar dött, och så börjar jag le..! Varför gör jag så??
Ibland kan jag till o med börja skratta... .?

Hej...
känner igen mig. Min gamla klasskompis dog nu i februari... hon vart bara 23 år När jag skulle berätta det för en personal på mitt boendestöd, börjafr jag skratta... skäms på mig! Jag skrattade fast jag var jätte ledsen.
Kan också skratta så att folk tror att jag ljuger, fast jag inte gör. De är inte så kul när ingen tar mig på allvar då...
Mia

Jag kunde förut bara börja skratta när någon berättade nån ting för mig
jag kunde också småle så att folk inte trodde på vad jag sa - dom trodde att jag ljög och lurade folk

När pappa dog skrattade jag också. Helt konstigt med tanke på att pappa var mitt allt.

Skrattar även när jag berättar om honom och hur han dog och kan börja skämta om hjärt- och kärlsjukdomar 8O

Det är väl en slags överslagshandling för att man inte orkar känna hur ledsen man är. Det blir helt enkelt för mycket att ta in. Jag kan också börja skratta när jag minst vill .Har hänt att jag gjorde det vid ett tillfälle när jag var som allra mest förtvivlad och ledsen i hela mitt liv, jag hatade mig själv för att jag började skratta. Det var absolut inte så jag kände inombords och jag ville ju inte att andra skulle tro att jag tog det på skämt. Det var det djupaste, djupaste allvar för mig.
Det gör ont att det blir så, vet inte varför. Men det finns väl n gräns för hur mycket en människas psyke klarar av. Liknande psykiska endorfiner som sätter in som kroppens egna smärtstillare när det egentligen gör för ont för att man ska kunna överleva.
Bara min teori...

Det känner jag igen oxå, att jag ler när jag snackar med folk, så dom tror att jag ljuger, när jag talar sanning, som sagt, svårt o bli tagen på allvar då. .?