:S:S

Jag orkar inte med det här. Jag har problem med att sortera mina tankar, och att analysera intryck. Allt vardagligt som händer måstr jag analysera. Det handlar oftast om mina relationer till folk, vad de tycker om mig osv. Jag blir övertygad om att dessa människor tycker illa om mig, jag tycker det gör så jävla ont så jag försöker brottas med mina tankar och få bort dom. Det blir asjobbigt och kan ta flera timmar, jag kan vara frånvarande en hel kväll bara för att få bort en tanke, lr intala mig själv nåt. När jag gör detta så kommer massa nya intryck och tankar som måste analyseras och jag hoppar mellan dessa och allt blir som en gröt. Det kan ibland handla om att jag måste analysera innebörden av ett ord, vilket kan ta en kvart.. Jag vet vad t.ex innebörden av ordet absolut är.. men jag måste ha klart för mig hur jag beskriver ordet, hur man exakt förklarar det etc. Jag hatar att se saker en del saker, t.ex ett par som kysser varandra.. då börjar jag analysera igen. Varför händer inte detta mig? Hur träffades dem, vad hade de för förutsättningar, vad ska jag göra för att få träffa nån osv..

Jag blir galen, vad ska jag göra? Jag har tankeblockering parallellt med ett stort överflöd av tankar som jag har svårt att tolka och analysera :S
Det här begränsar mig rätt rejält faktiskt..

Jag förstår dig. Med bara ett synbart intryck så måste tankarna analysera precis allt som intrycket gav. Det slutar inte.....

Försök finna något som slappnar av dig o slukar dina tankar....titta på någon film exempelvis....
Det är därför jag har över 500 filmer....bara för att slippa mina tankar....

Men det funkar inte, eftersom att jag måsta analysera saker å ting i filmen. T.ex så kan det handla om en kille som träffar en tjej.. Då undrar jag varför den killen kan träffa en tjej å inte jag, vad skulle mina kompisar tycka om jag gjorde som han? Alla dessa tankar leder till andra tankar och sen ploppar en tanke upp som jag aldrig analyserat till följd av att jag helt enkelt glömt den tanken när jag sist försökte brottas med den.. Jag behöver isf något som inte ger mig intryck alls, vilket i princip är omöjligt

Jag tror nog inte att jag är sjuk.. Men jobbigt är det, som fasen.. Hände idag igen, på lektionen. Kunde knappt arbeta på över 1,5 timme

Att höra någon från det andra könet skratta, kan få mig att bryta ihop inombords eller gråta ut av förkrosselse. Jag har ingen anning varför denna känsla kommer, men den är väldigt jobbig. Sen blir jag ofta grymt mistänkssam mot alla som skrattar och ibland fattar jag inte ens varför dom skrattar. Och då tar jag det för självklart att dom skrattar åt mig.

Jag tycker att du skall diskutera dina problem med en läkare. Det kan kanske vara tvångstankar, som ofta går att behandla med antidepressiva medel. Men det kan kanske vara något annat också. Inte så lätt av avgöra så här på Internet.