Jag tror det kan vara bra för dig, Fredrik att besöka en träffpunkt.
Isolering kan säkert ha många olika orsaker. Depression kan säkert leda till isolering. Jag har läst att negativa symptom kan skapa isolering och ordfattigdom. Somliga kan också ha svårt att hänga med i diskussioner, där många människor pratar i munnen på varandra. Svårigheten att sortera sinnesintryck här kan vara orsaken till att en del isolerar sig.
Det måste ha någonting med otrygghet att göra.
Att sällan känna sig riktigt bekväm med andra människor.
Det är väl det att man tar mer intryck av negativa kontakter
än med de som varit positiva.
Sakta tycker jag att det går att bygga upp ett kapital av
positiva erfarenheter. Som går att ha kvar i minnet även
om saker går åt skogen ibland.
Jag har nog alltid varit lite blyg. Ända sen liten. Nu känner jag den ibland igen när jag är bland folk. Och så kan jag bli väldigt rädd. När jag blir sådär rädd så brukar jag andas igenom rädslan. Det hjälper faktiskt. Men att jobba med mina känslor tar mycket kraft. Jag isolerar mig inte ändå. kanske att jag tillbringar någon dag ifred i lugn och ro. Men annars går jag ut och träffar folk och möter det jag känner. Och hela jag är ju inte blyg. en del av mig är rädd och blyg.
Jag tycker att det är jättejobbigt att vara bland människor, framför allt sådana jag inte känner. Min arbetsplats funkar eftersom jag har kännt alla där väldigt länge. Det händer dock att man blir bjuden på fester o dyl ibland. Jag svarar alltid ja och tycker att det ska bli kul, men när det väl är dags drar jag mig ur och stannar hemma. För ett tag sedan bestämde jag mig för att börja försöka delta i någonting någon gång ibland till att börja med. Det går dock inte så bra. Tror att det hela beror på dåligt självförtroende. Känner mig alltid ful och fel i alla situationer. Beror kanske på att jag inte pga olika orsaker lyckats skaffa mig någon identiet, nåon riktig vetskap om vem jag är och vad jag står för. Den enda identitet jag har och har haft är "hon som alltid är sjuk/mår dåligt". Vet inte hur jag ska ändra på detta. Jobbigt är det. Dessutom känner jag mig mer och mer misslyckad varje gång jag tackar nej.
Jag har tidigare gjort felet att jag jämfört mig själv med "friska" människor. Jag tror det är ett vanligt fel man gör. Vi har alla fått olika förutsättningar i livet. Ibland tror jag man sätter upp alldeles för tuffa mål för sig själv. Och man straffar sig själv för att man inte klarar av det som andra klarar av. Jag tror inte man skall jämföra sig för mycket mot andra, utan sätta upp mål som man själv känner att man klarar av.
