Jag håller med dig Fredrik. Jag ser nog på ett ungefär min sjukdom likadant som din. Inte heller jag tror att min sjukdom beror på gener. Däremot har jag alltid varit en känslig människa. Något som jag bla har haft nytta av i min kreativitet. Men den känsligheten har också gett en sårbarhet som gjort att jag kanske reagerat starkare på olika stressfaktorer. En stressfaktor är att förtränga känslor man har. En annan är att inte acceptera sig själv. En tredje att flytta hemifrån alldeles för tidigt och ge sig ut i en stenhård bransch. Så....
Ja jag känner igen mig Linnea. Hade jag fått leva i en någorlunda stressfri miljö så hade jag inte insjuknat. Och det är jag säker på.
Pga av min uppväxt klarar jag inte några större påfrestningar. Konstigare än så är det inte för mig. Tydligen verkar det vara så att den tid vi lever i nu är ganska påfrestande. Sjukskrivningar rakar i höjden och det är tydligen inte bara i Sverige utan även i övriga europa också. Och detta spelar nog också in lite.
Absolut lever vi i ett tufft och påfrestande samhälle. Det ställs mer och mer krav på en. Är man känslig för press och stress så blir man dålig ganska snabbt och pansaret blir tunnare för var dag som går. Man måste försöka hitta verktyg som får en på fötter igen. Jag tror att den bästa hjälpen man kan få är ifrån sig själv och eventuellt mediciner. För att den som känner en bäst är man själv. Du skrev Fredrik att du inte klarar några större påfrestningar pga din uppväxt. Jag känner likadant. Jag fick som barn och ungdom aldrig någon direkt kärlek och respekt. Detta sitter nu som tvångstankar hos mig. Samma gamla jävla satans störande tankar. Jag har ständigt nästan i mitt förmedvetna tankar om människors dåliga beteende mot mig och det gör mig ilsken <!-- s:x --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_mad.gif" alt=":x" title="Mad" /><!-- s:x --> .
40 % av de som får schizofreni har minst en släkting med sjukdomen dvs genetiska orsaker. Släktingar till personer med schizofreni har oftare personlighetsstörningar. Det är svårt att veta om föräldrarna uppträtt fel eller om de kanske har en personlighetsstörning t.ex. schizoid eller schizotyp. Det är viktigt att komma ihåg att föräldrarna kanske inte är helt normala själva, och en undersökning nyligen tydde på att 40 % av föräldrarna till personer med schizofreni behövde själva stöd.
Vad gäller psykodynamisk terapi är det inte säkert att den alltid är bra vid schizofreni. Det är känt att psykoanalys kan framkalla en lätt försämring och det är nog främst KBT, som rekommenderas idag vid schizofreni.
Det vore inte rätt av mig att säga att min mamma har ett genetiskt fel. Jag förstår precis att hon råkat ut för samma problem som jag. Med allt vad det innebär med vissa känslor som inte varit acceptabla att visa upp. Jag kommer ihåg hur min mormor var, hon levde tills jag var 14-15 någonting.
Inte heller hon var något vidare på att bekräfta vissa känslor. Hon var stenhård i sättet.
Men inte heller min mormor kan man belasta med att det skulle vara något fel på henne genetiskt.
I min släkt har det bara funnits en oförmåga att ta hand om vissa känslor. Att stänga in dom och aldrig visa dom.
Hade min mamma haft förmågan att se när jag varit ledsen och bekräftat för mig att sådana känslor får man också ha och tröstat mig när det behövts, så hade jag inte haft några problem att handskas med allt det här. Istället har jag blivit som någon tryckkokare där det istället bara blir för mycket för mig och därför insjuknat.
Samtidigt kan man undra över om alla i släkten är så väldigt dåliga på känslor och det orsakat din sjukdom borde inte fler av dina släktingar ha insjuknat?
