Har haft några år utan bekymmer med psykotiska inslag nu. Det känns allt bättre med rädslan över att bli sjuk som tidigare plågat mig mycket. Jag gör framsteg och känner att det trots allt inte behöver ha varit så farligt. Det finns trots allt värre saker man kan råka ut för. Samtidigt kan man inte mäta lidande och det har ju varit ett par riktigt bekymmersamma perioder. Den efterlängtade stabiliteten i måendet är nu så gott som uppnådd. Men man får inte glömma sin skörhet och man lär sig verkligen om sina svagheter av att vara sjuk. Har man tur kan dessa användas så att de blir till en styrka istället genom att man lär känna sina begränsningar.
Jag håller med om att det absolut värsta med att vara sjuk är att förtroendet kan försvinna från omgivningen. Mycket av min rädsla under senare år har handlat om att inte få förtroende trots att jag vet att det rimligen inte kan vara så att det finns skäl till att detta skulle vara lägre för mig som person. Här har det handlat mycket om att jag lyckats i t.ex. arbetet och känt mig accepterad och att jag fått ett förtroende. Att få förtroende på nytt kan kanske vara en av de viktigaste sakerna som man kan få efter att ha varit sjuk.
