Ledsamt...

Sofie, som jag sagt tidigare så har du en enorm vilja trots att du äter medicin. Medicinen, som jag tror ger en grundtrötthet. För mig ger den mer än grundtrötthet=den totala tröttheten som jag hoppas ska ge med sig med tiden annars vet jag inte vad jag gör....

Isa-Ilise, tack för infon ang. X osv....

I mitt fall tror jag att arv i kombination med en olyckshändelse utlöste sjukdomen. Jag ser det som jag dragit en nitlott i livets lotteri. Det finns en slumpmässighet i att drabbas av schizofreni. Inte så mycket att göra åt det annat än beklaga och försöka göra livet så behagligt trots detta. Jag grämer mig sällan över det dock.

Hm, viska är ju för shitzofrena, men ser ma ut ä de asperger, deprssiv psykos, vanförestäällningssyndrom, shitzoid, adha osv som dominerar.

Vilka är shiitzofrena här? Niklas, möjligen, var et eftersom han nekar så benhårt men ändå godtar att han haft "små poblem"
Nissegossen är det troligen.
En del som skriver enstaka inlägg...
En kvinna jag tyckte mkt om, som jag saknar här, var det nog också.

Newj, flör svensk diagnos av shitzofreni, som är anaorlunda är US, finns det inte många här. USshitzofrena är en anna sak Men där jhajar ju läakren sitt jbb och patienen betalar 100-tals kr för behdling, då måste man leverera mer til kunden och sjukförsäkringen är fan så mkt bättre o man har en "seriös diagnos"

Hmmm... jag har tänkt på det också. Frågade om det när jag började skriva här. Men jag var välkommen ändå. Fast jag slutar väl ändå igen rätt som det är. Vet inte riktigt varför jag håller på, ärligt talat. Har bara blivit så. Det finns ju andra forum. Fast egenltligen borde jag inte hålla på över huvud taget.

/Sofie

I början, första året tyckte jag det var så orättvist att jag blev sjuk. Men man lär sig att leva med det och även fast man tycker att det är fruktansvärt jobbigt ibland/ofta så måste jag erkänna att jag hellre mår psykiskt dåligt än har en dödlig fysisk sjukdom. läkaren min sa att om jag väntat längre med att komma hade det blivit svåra komplikationer med min lunginflammation och jag hade inte klarat mig. Sånt får en att börja tänka. man får försöka att uppskatta dom små fina och underbara saker man har här i livet. jag får ingen luft ner i lungorna men det är en fin dag, och jag r glad att jag lever.


sen är det inte alltid man låter så här optimistisk

Sofie, vad har du för diagnos? (behöver bara svara om du vill)