- Inlägg: 307
schizoaffektivt syndrom
- osso
- Författare till inlägg
- Besökare
- Lina
- Författare till inlägg
- Besökare
jag har kännt mig annolunda/utanför på så vis att jag kännt mej lite som ett objekt att skratta åt precis som du beskreiver det!!! alla runtomkring mig har alltid haft det roligt åt saker jag gjort, och sagt. detta har nu lett till att jag skäms över saker jag sagt och gjort, för att jag har börjat fundera på om dessa saker är annorlunda, känner mig lite utnyttjad på nåt vis för att alla haft roligt på min bekostnad. jag har alltid bjudit på mig själv och haft gott om vänner,aldrig varit mobbad eller utnyttjad, snarare tvärtom och haft starka åsikter och stått för mina åsikter men det är nu i efterhand som jag börjat reflektera. jag har också känt mig sämre än alla andra, svårt att identifiera mig med andra och vara självständig!
Det känns jätteskönt att jag får så många svar.. för jag är väldigt orolig för hur min framtid ser ut. vad som jag är ämnad för och hur jag ska kunna leva ett fungerande normalt liv!!?? jag hade tappat livsgnistan, men den är sakteliga tillbaka. så det känns skönt.
jag är också rädd för hur folk ska uppfatta en efter att man fått denna diagnos, om folk blir rädda och avståndstagande osv. hur har du upplevt det???
är detta någonting man alltid haft, eller en sjukdom som utvecklar sig efter psykosen, och tror du jag kommer vara med om fler psykoser?? hur gör man för att värja sig så effektivt som möjligt?? har dina söner fått liknade proböem??
hoppas du orkar läsa detta!!!
/ kram Lina (orolig som få)
- osso
- Författare till inlägg
- Besökare
Maj
Lina skrev: >>leva
jag har kännt mig annolunda/utanför på så vis att jag kännt mej lite som ett objekt att skratta åt precis som du beskreiver det!!! alla runtomkring mig har alltid haft det roligt åt saker jag gjort, och sagt. detta har nu lett till att jag skäms över saker jag sagt och gjort, för att jag har börjat fundera på om dessa saker är annorlunda, känner mig lite utnyttjad på nåt vis för att alla haft roligt på min bekostnad. jag har alltid bjudit på mig själv och haft gott om vänner,aldrig varit mobbad eller utnyttjad, snarare tvärtom och haft starka åsikter och stått för mina åsikter men det är nu i efterhand som jag börjat reflektera. jag har också känt mig sämre än alla andra, svårt att identifiera mig med andra och vara självständig!
Det känns jätteskönt att jag får så många svar.. för jag är väldigt orolig för hur min framtid ser ut. vad som jag är ämnad för och hur jag ska kunna leva ett fungerande normalt liv!!?? jag hade tappat livsgnistan, men den är sakteliga tillbaka. så det känns skönt.
jag är också rädd för hur folk ska uppfatta en efter att man fått denna diagnos, om folk blir rädda och avståndstagande osv. hur har du upplevt det???
är detta någonting man alltid haft, eller en sjukdom som utvecklar sig efter psykosen, och tror du jag kommer vara med om fler psykoser?? hur gör man för att värja sig så effektivt som möjligt?? har dina söner fått liknade proböem??
hoppas du orkar läsa detta!!!
/ kram Lina (orolig som få)
Efter mina psykoser har jag återgått till jobbet som vanligt och har alltid trott mig om att nu var det sista psykosen. Jag gick många år utan mediciner. Fick haldol dom gångerna jag hade psykoser. Inte förrän 1998 började jag ta medicin jämt. Jag hade ett ganska pressat arbete och har nog inte riktigt vetat min begränsning. Har du någon som du går och pratar med? Det har jag haft och hon känner mig väl nu och har alltid stöttat mig. Det är inte alls säkert att du får fler psykoser. Ställer du höga krav på dig själv? Det har varit en del av mina problem. För att värja sig så effektivt som möjlig, tror jag det är viktigt att ha någon att prata med och som kan vara ett bollplank. Mina söner är än så länge friska. Men sånt kan ju snabbt förändras. Säker går nog ingen
Frågan om det går över, ja det trodde jag ju först, det var därför jag var medicinfri några år i mellersta 20-årsåldern. Nu är jag inställd på att medicinera för resten av livet med Litium och Haldol.
Kramar till alla...
/Sofie