schizoaffektivt syndrom

Jag har diagnosen Schizoaffektiv syndrom och jag känner mig frisk nu men jag är väldigt vaksam. Jag går fortfarande på mediciner och kanske alltid får göra det. Har man en gång fått diagnosen så finns den nog alltid kvar. Jag är en öppen person men vill för den sakens skull inte alltid prata om min sjukdomsbild med mina vänner. Känner väl ibland att andra runt omkring mig har, typ, koll på mig. Detta gör att jag ibland på rent jäkelskap överdriver lite för att se deras reaktion. Är man tokig så är man. :lol:

vilka mediciner har du nu?? så du menar att man måste ha mediciner hela livet...vilka symtom har du?? jag har nämligen inga mediciner alls för tillfället, bara fluoxetin, vilken jag inte tar...men men---- har du problem med din sömn?? jag känner mig som alla andra, bara lite udda på nåt vis som jag inte kan förklara...har du jobb o fungerar "normalt" i samhället i övrigt?? många frågor, hoppas du orkar svara!!!
kram

plus att jag undrar om du har sömnproblem???

Gäst,

Jag har orfiril, citaopram samt levaxin. Levaxinen är för ämnesomsättningen som blev skadad när jag hade litium. Bytte litium mot orfiril eftersom hela kroppen svälle upp. Provade för ca 2 år sedan att lägga av med medicinerna men blev då mycket deprimerad och rasade 12 kg i vikt inom ett par månader. Jag har inte haft några symtomer det sista året men är alltid vaksam. Är det något som verkar mystiskt runt omkring mig, brukar jag försöka att tänka logiskt.Sömnen är lite si och så med. Det är insomnandet som är problemet. Har jag väl somnat så sover jag hela natten. Jag blev sjuk 1990 men har fram till 2004 haft jobb heltidsjobb. Nu är jag dock arbetssökande på heltid . Ja, jag fanser nog att jag fungerar "normalt" kanske lite kännsligare än jag varit tidigare.

tack för alla kloka svar!!!
jag har faktiskt lite fler frågor:) hoppas det är ok...
hur kände du dig innan du blev "sjuk" var du som vem som helst, eller kände du dig annorlunda...jag fick diagnosen nyss och jag har alltid kännt mig lite utanför på något vis!!!
hur gammal var du när du fick diagnosen, jag är 21 år...
kram Lina

Jag har alltid varit lite "sprallig". Har haft en benägenhet att råka utför händelser som varit komiska och som jag aldrig har kunnat hålla tyst med. Så folk i min bekantskapskrets har ofta fått sig ett gott skratt. Men jag kommer inte ihåg att jag funderade på att jag var annorlunda. Alla är vi väl speciella och det gäller bara att våga vara den man är så länge inte någon blir skadad. På villket vis har du kännt dig utanför?
Jag fick plötsligt en psykos när jag var i 35-års åldern. Jag var inte kontaktbar på några veckor. Har haft ett antal psykoser. Hur många har jag glömt. När jag fick den första psykosen var mina barn 11 och 14 år gamla. Nu är jag själv 51 år och mina båda söner är 27 och 30. Mina barn påstår sig inte att ha tagit någon skada och jag tror faktiskt det har ökat deras förstålse för psykiskt sjuka.