Jag funderar på att ringa min kontaktperson. Jag tror min chef sa att jag skulle ringa. Men vad ska jag säga? Jag är inte pre-psykotisk, jag mår bara lite sämre just nu.
Inget min kp gör kan lindra mina röster, jag måste ta kampen ensam.
Hur dåligt mår du innan du kontaktar vården? Gör du det alls, eller gör någon annan det åt dig?
De har alltid velat ha tät kontakt med mig. Helst en gång i veckan, men jag har bara velat ha tid typ en gång i månaden.
Har du en KP, så är det väl dennes jobb att lyssna när du mår dåligt?
Fantasio, gå till sjukhuskyrkan på det sjukhus där du brukar bli inlagd. De är vana vid att prata med folk, det är gratis och de har tystnadsplikt. De är vana vid att ge råd och vara ett bollplank för de som behöver prata om sin sjukdom och allting annat. De behöver inte vara en kristen åsna som någon personal jag pratat med sade, det går bra med vilken åsna som helst. Prata med dem om din situation, de är alltid villiga att lyssna och de kommer med verkligt goda råd.
Har du tur som jag som fick en utbildad psykolog att gå till en gång i veckan för att bara prata. Jag gick där i 5-6 år och slutade på egen begäran och det kostade inte en krona. Hon hjälpte mig i en svår period i livet och hoppas att hon fortfarande kommer ihåg mig. Hon hade där en chefs ställning inom sjukhuskyrkan.
Ja, du brukar ju nämna sjukhuskyrkan. Men jag kan inte öppna mig för främlingar, inför min kp törs jag gråta. Bra tips, hur som helst, kanske tar jag mod till mig och kontaktar någon.
Jag måste raka mig och köpa på mig cigaretter. Bollen är i rullning och brukar stanna först vid inläggning. Jag känner igen bemötandet jag får av folk, tvivel och förakt. Där är jag nu.
