Rädd för att gå ut

Jag fick ett återfall och börjar nu sakta men säkert ta mig ur det..
Det som jag bråttas med är att jag är rädd för att gå ut bland folk.. jag är rädd för människor..
någon som känner igen sig ? eller har ngt råd? ...

Det kan ju ta tid att bli av med sån rädsla/obehag, men jag brukar fokusera helt på mig själv o den "bubbla" som är luften ca 1meter runt mig. Riktigt tjurigt bara göra det. Strunta i allt som eventuellt pågår runtomkring.

Sen kan det ju hjälpa om man blir mer aktiv kvällar/nattetid då det är mindre folk att möta. Solglasögon o mössa är ju också ett skydd. Och lurar såklart!

Jag har haft trassel sedan 1990-talets slut.

Men det är både bättre lite nu, men också strul med att planera in ärenden, måste ha personalen på gruppboendet för stt sköta sådant.

Och Gud med mig, kyrkan räddade mig från ca 1990 till för 5-7 år sedan, när jag inte kunde åka dit längre.

Jag tror vården fixar det åt dig, på mer normalt sett, så att situationen återgår till mer lättupplevt. :tummenupp

Kan vara paranoia. Men vid socialfobi kan man vara rädd för att få andras uppmärksamhet. Socialfobi går att medicinera med antidepressiva. Vågar du inte gå ut ring kommunens biståndshandläggare och be om ledsagare eller boendestöd. De kan följa dig ut.

Jag total känner igen mej! Jag
drabbas bara av en massa sociala fouls det gör mig skräckslagen att gå ut utanför dörren. Så har jag haft i princip 10år. Svår att lära
gamla hundar sitta om de inte är lärda sen innan. Och man kan få,
sår som är bäst att vila ut istället
för å exponera!

Men jag vet att dom varnar för att om man inte tar sig ut, så är det ett tidigt tecken på återfall.

Jag vet att saker kan bli bättre också, med tiden!