Psykologin bakom psykos

Nissegossen skrev: Man lär sig tackla sjukdomen med åren, det var länge sedan nu jag låg inne för psykos inte sedan årsskiftet 1986/87

Jag hade inte läst Jung men oberoende av honom kallade jag inom mig det självet det jag hade där. Det finns inte ett bättre ord för det

Har du läst Jung om psykoser? Han varnade en kvinna med katastrofdrömmar från hans läror, tydligen så kunde/skulle de framkalla psykos(sjukdom). Har själv erfarenhet av att framkalla psykoser med felaktigt praktiserande av andliga läror.

Psykoterapeuten skyllde det mesta på min mamma, som levde i en livslögn. Terapeuten ansåg att jag skulle klara mig bättre utan mina föräldrar.

Jag vältrade
mej o badade i psykos
eufori. Sen trillar man
mellan stolarna mentalt sätt.
Att de lider de omvända.
Och att man inte kan ta
betäckning.. Det blir som att
man är "fallen" turkar och, araber smular med fingrarna
subtilt angående ämnet..



Ca;som de vore något exotiskt. Det har gått för lång, tid och man kan inte minnas gårdagen. Lite bestickande och frustrerande o.
Förargelseväckande. Att man skall betala böter att man gjorde någon ting av levernet.

Inte ska man beskatta sånt
det är endast fasoner som åberopar sådant. Fält kunskap är bäst. Utan den och utan fallenhet får en svårt att skönja en klient och vara adekvat, tillräckligt - nog,!!

Psykodynamisk terapi kopplat till medicinering var otroligt bra för mig. Och visst blev det en hel gnällande om föräldrar och syskon, men det var bra för mig att äntligen få lägga fram det hela och få det bekräftat att det inte var mig det var fel på.

Det är nog 80 % chans att det kan vara något fel på föräldrarna för att hos 80 % kommer schizofrenigenerna därifrån.