hej
jag har också diagnosen schizoaffektiv....
har drabbats av psykos 4 gånger, samtliga gånger stod jag utan medicin eller på ny medicin som visade sig inte ha någon verkan. nu har jag sedan juni bytt till seroquel och det verkar fungera bra.
den förra medicinen gjorde att jag gick upp 48 kilo, en kraftig övervikt jag nu kämpar att bli av med ( jag går på gym 5 dagar i veckan, men har endast klarat att gå ner 10 kilo) och den hade många skitdåliga effekter på hjärnan, jag kände mig mer eller mindre lobotomerad av den.
med seroquel har jag återfått mina ambitioner, och jag klarar av vissa dagliga aktiviteter, vilket var omöjligt på risperdal.
jag har inte jobbat på 5 år... men försöker nu väldigt aktivt att slå mig in på arbetsmarknaden igen. Dock är jag drabbad av panik attacker i varje sådan arbetssituation (eller intervju eller dylikt), så det är svårt. det jag är rädd för är att bli sjuk på jobbet antar jag.
jag jobbar lite volontärt men tvingas då ta ganska starka lugnande för att inte hetsa upp mig och drabbas av panik. den oro jag känner inför att gå tillbaka till arbetet, har lett till att jag har fått magsår och tvingas ta medicin även för det.
en dag i veckan går jag och träffar andra psykiskt sjuka, det gör att jag inte längre känner mig ensam om mina problem, vi har en fin gemenskap där.
försökte mig på att studera också, men tyvärr klarade jag inte stressen av att ha deadlines att jobba efter, utan jag tvingades ta en paus från skolan.
för ca tre veckor sedan hade jag en period då jag kände mig väldigt dålig, läkaren satte då ut citalopram och faktiskt har jag mått lite bättre.
för att vara helt ärlig är min situation ganska dyster, jag har alltid varit en aktiv person...men spenderar nu istället mycket tid hemma på soffan....dessutom gav den schizoaffektiv-a diagnosen MÅNGA oönskade effekter och diverse mentala problem, djup deppression, tvångstankar, panik ångest, OCD osv som jag nu sliter med
men visst finns det ändå ljuspunkter t ex har jag en underbart stöttande pojkvän, samt bor i england....dvs är ute på lite äventyr igen.
så ser det ut just nu, men vågar återigen drömma och kämpa för att den här episoden äntligen kan läggas bakom mig helt och fullt. livet kommer nog aldrig riktigt bli sig likt efter de här erfarenheterna, men man måste försöka gå vidare...
mvh
TS
Författare till inlägg
