Ingen ork

Jag har heller ingen ork. Trött ingen energi på dagarna. Tvingar mej till att städa ibland, tvingar mej till att vakna.

Jag är glad att det bara var torsdag idag, för det gav mig mer tid att göra vad jag måste göra innan fredag 16.30. Jag ska bo hos min mamma, med den ocd det innebär, i en vecka och vara hund/hus/hönsvakt.

Psykologiske problem kan man gjøre noe med, fordi de ligger alle på overflaten. Med nevrologiske skader nytter ingenting. Tror ikke det er psykologisk pessimisme. Men CP har dessverre vært forvist til sosialpsykologien siden 1. juni 1968.

Socialpsykologin? Hur resonerar man då?

Det var en spissformulering om at CP er en glemt hjerneskade i en viss forstand. Om jeg hadde sett sånn ut, ville folk reagert slik og slik, jeg ville følt dette og hint, og følgelig reagert på en bestemt måte. Den organiske skaden har vært glemt. Hjerneblødning handler jo aldri om de andre, sånn i utgangspunktet. Jeg synes man har begynt i helt feil ende.

Tenk i banene til Trofim Lysenko og Bruno Bettelheim, Cosmos.

Jag har inte ens orkat mikra dagens lunch. Jag mikrade några köttbullar, men det kkan räcka nån gång ibland. Jag bara sitter vid datorn eller ligger på sängen.