Jag ångrar allting. Går varje dag och tänker hur fan allting är och det blir med att säga eller göra något. Dagarna är så jävla långa att jag vill somna och aldrig vakna, men jag vill inte dö. Men jag behöver vara på en plats där allting stämmer och är rätt. För som det är så fungerar ingenting.
Jag sitter och lyssnar på ELO. En klasskompis syster jobbade tillfälligt på samma ställe som jag. Hon sa att han frågat: Gillar han fortfarande ELO? Jag blir nostalgisk. Gud, ge mig en chans att leva om mitt liv så skulle jag göra allt så mycket bättre.
Hade jag fått välja själv så hade jag valt att bli avsugen av några fler brudar jag "dissade" men jag lever efter tron på att "allt" händer av en anledning och att allt är predestinerat och att det enda man "är" är medvetandet som "upplever allt" =]
