Börjar tvivla på att jag någonsin blir frisk

Det är ju en sjukdom och sjukdomar får man lära sig att leva med vilken en det månde vara, tycker att som med alla sjukdomar att om medicinen fungerar så att man är någorlunda besvärsfri, får man vara tacksam och tänka jag har en sjukdom men är frisk i den nu för jag har inte alls så stora besvär utav den. Får liksom lära sig att gå hand i hand med den längs livet.

Sök Guds syn på ditt problem!

Jag tror nåden segrar! Men mina gamla synder har Jesus koll på.

Av alla läkare jag träffat sen 2002 är det ingen som sagt att jag kommer att bli frisk. Nu känner jag mig hyfsat frisk ändå, men jag har ju kvar en del besvär och klarar inte av att arbeta och ha ett normalt liv. Så på så vis är jag ju inte helt frisk och kommer nog inte att bli det heller. Jag är nöjd med mitt liv ändå. Har accepterat mina symptom.

Kommer nog alltid känna lite skam för min sjukersättning.

Du jobbar ju trots allt en hel del Zoidar, så du gör ju vad du kan och håller igång. Tycker inte du ska skämmas över att sjukdomen gjort dig stresskänslig så du inte orkar heltid.

Det är bara 8 % med psykossjukdom, som jobbar mer än 50 %. Sjukersättning är vanligast.