Börjar tvivla på att jag någonsin blir frisk

Men vad innebär det att bli frisk kontra symtomfri?

Det kan ju räcka bli symtomfri på sina mediciner.

Man är väl född med anlag för schizofreni. Vissa av de som är det får enstaka psykos eller schizofreni och vissa tillfrisknar.

Jag kan få "känningar" med medicin. Om jag ska kalla mig frisk, ska jag vara symtomfri utan medicin.

Längtan att bli frisk sitter djupt. Jag har tänkt "Det gör väl ingenting om jag behöver ta medicin resten av livet" men något inombords är inte nöjd med det. Jag har ju diabetes typ 1 också, och tar 5 insulinsprutor om dagen varenda dag, året om. Aldrig semester från det. Att passa mattider och att äta rätt mängd till vilken aktivitet jag har. Alltid, alltid. Annars mår jag kass. Längtar efter att slippa hålla på och passa mig själv hela tiden, dvs bli frisk, men det kommer inte att bli så i min livstid. Det är inte kul att vara kroniskt sjuk! Så är det.

Jag har slutat bry mig. Jag skiter i om jag är sjuk eller frisk, bara jag mår bra.

Tvivla på att bli frisk gjorde jag redan 1990. Har tider att passa när medicinerna ska tas, like Skalmans mat och sovklocka.