Jag var en mycket bra gitarrist men fick nu börja om från början och förenkla grepp och hitta nya sätt att ta mig över greppbrädan. Det jag gjorde var att köpa mig en el-gitarr att träna upp mig på. Det är väldigt lätt att ta besvärliga ackord på en el-gitarr. Och så tog andra muskler över de mekanismer som krävdes för att spela.
Jag opererades för att laga nerven men det misslyckades och jag minns att en sköterska sade att jag skulle lägga gitarren på hyllan. Men då kände hon inte mig.
Mina psykoser 1981 och 1984. Efteråt var jag tjock, borta i huvudet och näst intill stum (autistisk som jag var). Kunde inte berätta någonting förrän 2002 ungefär. Var så dags då..................
Jag grämer mig egentligen aldrig och struntar i det mesta. Möjligen besviken på min mamma, som var jobbig de sista åren trots att jag hjälpte henne dagligen. Förstår inte det.
