Jag har ingen mobiltelefon med Internet, ingen surfplatta eller en bärbar dator. Folks telefonnummer har jag på en lapp i hemmet, ingen jag bär med mig i plånboken. Så när jag blir inlagd skärs jag av från omvärlden. Personalen kan googla upp nummer till mig och jag får låna patienttelefonen. Men i alla fall en kompis nummer är inte det rätta.
Men det kanske är lika bra att det inte blir många telefonsamtal. Man blir då påmind om världen där utanför och det känns jobbigt. Fast en laptop skulle jag vilja ha, då skulle jag kunna surfa och till och med vara inne på Viska.
Har ni frekvent telefonkontakt med släkt och vänner när ni är inlagda? Jag tycker det är jobbigt att prata med mamma, jag känner mig som en svikare gentemot henne och pappa.
