Hade ingen sjukdomsinsikt till en början, trodde att jag bara var väldigt stressad och därför mådde som jag mådde. Jag hade alltd flera förklaringar till mitt beteende, varför jag slutade träffa människor, varför jag hörde röster osv.
Men efter två månader lr lite mner började man förstå att något var fel eftersom omgivningen reagerade och tyckte själva att jag blivit "läskig"
Nu har jag full sjukdomsinsikt.'
Jag undrar : det sägs ju att dom som har sjukdomsinsik är "mindre" sjuka än dom som saknar insikt. Är det så ?
Sjukdomsinsikt hade jag delvis och delvis inte
till att börja med.
Jag gick sjukvårdsutbildning där vi bland annat
läste psykiatri. Tidigt satte jag själv diagnos på
mig. Trots att jag mådde så urdåligt så fattade
jag inte att det var så allvarligt.
Jag trodde bara att jag var lat när jag inte orkade.
Med litet ansträngning skulle jag orka vad som helst.
Då stod jag ut med att må illa, idag vill jag må bra
jämt.
Idag vet jag inte om jag har sjukdomsinsikt. Jag går
inte omkring och tänker att jag är schizofren hela
tiden. Oftast har jag glömt bort det. Idag har jag det
ganska lättvindigt om jag inte blandar ihop mig med
för mycket människor.
Jag tittade i boken "Surviving schizophrenia" och där stod att de med sjukdomsinsikt har en bättre prognos, men det fanns ytterligare andra 8 faktorer , som inverkade positivt på prognosen. Problemet är nog komplext.
Jag tror inte att sjukdominsikt innebär att man ständigt tänker på att man har schizofreni. När man saknar sjukdomsinsikt så vägrar man t.ex. ha kontakt med vården och ta medicin, eftersom det är onödigt eftersom ingen som helst sjukdom föreligger.
