Varför fick ni schizofreni?

Mer
19 år 7 månader sedan #4505 av Zedd
Svar från Zedd i ämnet Varför fick ni schizofreni?
Geta: Vad är det exakt som är svårt med att träffa personer som är hatiska? Bara nyfiken.
Mer
19 år 7 månader sedan #4507 av Geta
Svar från Geta i ämnet Varför fick ni schizofreni?
Det är nog inte att en person är arg på
mig för att jag gjort något eller sagt något
som är det svåra. Det går att förstå.
Jag var inte mobbad eller
trakasserad innan det avslöjades att jag
var psykiskt sjuk.
Jag undrar om jag nu utstrålar något särskilt,
ett dåligt självförtroende som gör att folk
lättare hoppar på mig.
Det händer inte så ofta för jag aktar mig noga
för att gå in i grupper. Det värsta jag varit med
om var en diakonigrupp i Svenska kyrkan.
Personer som ger sig ut för att vara godheten själv
som visar helt andra sidor.
Mer
19 år 7 månader sedan #4508 av Zedd
Svar från Zedd i ämnet Varför fick ni schizofreni?
Innan råkade jag också ofta ut för att folk hoppade på mig utan anledning. Nu när jag utstrålar bättre självförtroende händer det aldrig. Nästan kusligt att det kan vara sådan skillnad. Det är inte omöjligt att få bättre självförtroende trots psykisk sjukdom. Det är jag ett levande bevis på.
Mer
19 år 7 månader sedan #4515 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Varför fick ni schizofreni?
Jag har ett par i släkten som har schizofreni, så jag är säker på att genetiska faktorer har bidragit. Av det som jag läst om på senare tid tror jag att ökad stresskänslighet kan ha påverkat.

Det som utlöste sjukdomen var en olyckshändelse och kort efteråt insjuknade jag. Jag hade dessförinnan arbetat utomlands i några månader - stress. Jag har läst att många drabbas av sjukdomen efter traumatiska händelser. Jag tror inte på att rädsla inverkar utan stress i olika former.
Mer
19 år 7 månader sedan #4616 av tryskey
har många gener från både mammas och pappas sida, men då har det varit mer mano-depp, faktiskt.
Men varför, egentlingen? Bra fråga...

Jag är en oerhört på-av människa. Antingen gör jag något så intensivt att jag nästan "försvinner" in i koncentrationen, eller så är jag så "av" så jag knappt kan komma ihåg min egen adress.
Om jag inte hade diagnosen skulle nog folk kalla mig disträ eller excentrisk.
Ända sedan barndomen har jag haft en mycekt cynisk och kritisk syn på livet. "Du var alltid ett sånt surt/bistert barn" tror jag samtliga av våra familjevänner sagt minst 578564 gånger.
Sedan har vi det vanliga paketet av oseende föräldrar, mobbing, byte av skola, prestationskrav, brist på närhet, övergrepp, främling i familjen osv.
Jag fick anorexi och började skada mig själv och mitt i allt så började jag prata om mina röster med.
Dem som jag hörde och alltid hört.

Jag fick diagnosen när jag var 20 eller 21, tror jag.
paranoid schizoferni.