Snälla, Behöver råd...Ang. relationer:(

Hejsan,

Som en bummerang hamnar jag här igen med mina frågor till er:) ( det är nog för att jag tycker att det här är det bästa forumet som finns när man verkligen behöver bra råd när det verkligen gäller något viktigt...
hoppas att det är ok att jag är tillbaka. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->


Jag har ett stort problem som jag inte orkat ta tag i ( det beror nog på att
jag har kännt mig väldigt deprimerad väldigt länge.)

För ett och ett halvt år sedan så fick jag två kontaktpersoner genom kommunen som jag verkligen blev glad för...innan dess så hade jag isolerat mig jättemycket och äntligen med deras hjälp började jag kunna bryta det långa mönster av isolering som jag levt med i flera år.
Det var ju ett bonus också att kontaktpersonerna var i min egen ålder
så att det såg ut som det bara var vänner jag gick med på stan.

Dock kände jag ganska snart att jag inte trivdes med mannnen jag blivit
tilldelad. Han betedde sig konstigt redan från början tyckte jag och bara satt och stirrade på mig och såg sur ut. Jag kände redan från starten att jag intetrives med honom.
Jag märkte också att när jag gick med honom och behövde prata om något så avfärdade han det ideligen med att det var mig det var fel på
i alla lägen, även när jag blivit väldigt illa behandlad av en läkare på en mottagning han och hans kollega (min andra kontaktperson ) hade rekomenderat.
Då kände jag att jag verkligen inte ville ha honom som kontaktperson men jag skämdes för att säga det till honom (kände väl att jag skulle vara tacksam att jag öht fått någon hjälp alls.)
Hans kollega däremot tyckte jag mycket om.
Hon var en snäll och glad person som alltid kom med nya ideer när allt kändes tungt.T.ex om jag ville gå på bio - gå ut och äta och träna på
olika saker som var roliga. Hon hjälpte mig enormt mycket och gav mig lite av min livsgnista tillbaka.

Mina manliga kontaktperson kom aldrig med egna
förslag på vad vi kunde göra - iställer började han fråga ut mig om olika saker b.la vad jag hade för ekonomi med
hyra bidrag och andra saker.
Han kom med ursäkten att han hade en klient som behövde veta mm när det blev fär uppenbart.
Han började också fråga ut mig om mitt kärleksliv och tillslut började jag må illa av att träffa honom. Nu har jag precis flyttat
ut från min sambo och ny frågar han var jag har för möbler hyra och om olika tillägg. Var jag sover, vad jag har för säng och om jag fortfarande sover hos min fd sambo mm. Det känns rent ut sagt äckligt att ha en kontaktperson som beter sig på det viset. Sist blev jag så förbannad att jag rent ut frågade VARFÖR han ville veta det.
Han frågade om min nya hyra och bidrag mm igen.
Han mummlade då bara nåt i stil med ...äää jag bara undrar.(som att det var den naturligaste frågan i världen)
Saken är den att jag också precis varit på en minnes gudstjänst utomlands för min vän som gick bort för ett år sedan (som jag saknar så mycket).
Det var så tragiskt hur han dog:(....
Innan jag skulle åka så sa min kontaktperson....
Jaha....då ska du på semester då....
Jag blev så ledsen över det uttalandet...för det var ingen semester med en
enda dags sol och bad för mig, utan allt kretsade kring döden och min fina vän som dött. Detta var också min första gång utomlands så det var ett tråkigt sätt att "semestra på" som han så fint uttryckte det för jag var ledsen mycket och hade ingen chans att helt koppla av från det.
Han varken önskade mig lycka till på resan eller frågade hur det hade gått när jag kom hem, utan istället så var han som sagt igång med sitt snokeri.
Jag är så ledsen, frustrerad och arg på min kontaktperson och fattar inte hur en sådan person kan få jobba med människor öht...
Snälla ni...kan ni inte ge er synpunkt på detta...
Jag vill veta om det är jag som är hyperkänslig eller vad det är:(

Stort tack från mig för att ni läste detta röriga inlägg.


Mvh Hopplöst

Jag tycker inte du skall dras med någon du inte tycker om. Speciellt inte om han beter sig som han verkar göra. Jag har också svårt att säga till i dom här lägena. Men man skall inte behöva tillbringa tid med någon man inte tycker om.

mvh Fredrik

Om du har bra kontakt med den kvinnliga kontaktpersonen, så kan du ju säga till henne att han är överflödig och du inte vill ha honom.

Du kan säga det till hans chef också. Det är lika bra att säga som det är till henne, att du vantrivs med honom.

Att du skall vara tacksam för att du fått kontakt person och bara för den saken låta bli att säga något är dumt.

Han kanske går bra ihop med andra, men mellan er stämmer ju inte personkemin.

Som en sade, man måste älska alla, men man behöver inte för den sakens skull tycka om alla.

Det är ingen idé att gå omkring och må dåligt, om du inte själv kan säga det, så låt någon som du litar på göra det.

Jag tycker att du kan säga att det räcker om du har en kontaktperson nämligen den kvinnliga. Jag tycker att du inte skall kritisera honom när du vill göra förändringen. Det räcker nog att säga att er personkemi kanske inte riktigt stämmer överens om de frågar efter orsak.

Hej och tack för era svar.Det värmde!

Fredrik...det har du rätt i och jag trodde bara att jag på något sätt inte hade den rättigheten. när man hamnade i vårdhjulet så har jag alltid känt att man inte har rätt att bestämma över sin egen person längre.
Men nu har jag äntligen satt en gräns och det känns fantastiskt bra.

Tack för tipsen Nissegossen. Jag gjorde så att jag förra veckan ringde hans chef och sa som det var...hon blev väldigt tvär och frågade mig flera gånger om jag fortsättningsvis hade något behov av att ha någon kontaktperson öht.
Då blev jag jätteledsen och tänkte att hon säkert ville hämnas på mig för att jag ifrågasatt hennes favorit och då ta bort mina kontaktpersoner helt. Saken är den att utan dem helt så är jag totalt handikappad eftersom jag inte vågar mig ur så mycket på egen hand. Jag försökte förklara för henne att jag faktiskt hade en del saker som jag fortfarande inte klarar av och därför gärna vill ha någon kp kvar.
Men jag vill absolut inte ha honom. Hon tyckte då att vi skulle ha ett
möte och sitta allihopa och prata igenom det som har hänt, jag har ju
säkerligen "missuppfattat" det han frågat om. Visserligen har jag varit sjuk ganska lång tid men jag är för den sakensk skull inte korkad.
Jag fattar ju att om jag hade gått med på ett möte så hade dem vridit och vänt på alltind jag sagt och antagligen avslutat med att det är jag som "missuppfattat alltihop" och att det hör till min sjukdomsbild mm...
så jag sa till henne att jag gärna ville prata med honom själv istället. jag ringde honom dagen efter först efter att jag också pratat med en i familjen som blev arg och chockad att kontaktpersoner får bete sig så och fråga ut sina kliender om saker som de specifikt inte har något med att göra.

Han sa precis som dig Admin...att jag inte skulle gå in på något alls utan
bara säga att jag inte ville ha honom mer, inte ge honom någon öppning att börja gå igenom det som hänt. Så jag sa till honom att jag inte tyckt att kontakten fungerat på väldigt lång tid och ville avsluta.
Han försökte få mig att berätta vad som lett mig till den slutsatsen och
sa att det kunde "vara bra för honom att ta med sig till nästa kontakt".
Då tänkte jag på alla taskiga saker han sagt...Bla att jag bara kunde gå ner på gatan och skaffa min medicin när jag inte längre hade någon läkare i somras.
(jag hade precis blivit av med min läkare och hade ingen just då)
Jag blev så ledsen när han slängde ur sig det den gången och att han inte förstod hur dålig jag var.
Sen sa han en gång att jag bara skulle skaffa mig en rik man...och han skrattade en gång när vi pratade om en kvinna som förlorat hela
sin överläpp vid en operation. (Jag mår fortfarande illa när jag tänker på det).

Nu känner jag mig så lättad att jag slipper honom. Jag tycker så illa om honom och hoppas att jag aldrig råkar ut för en sådan cynisk och kall människa inom vården igen.
Hoppas att inte någon av er heller gör det!
Men kom ihåg om ni någon gång skulle göra det så glöm inte att det är för er skull de sitter där och är det något en person säger eller gör som ni känner er kränkta av så tro aldrig att ni inte har rätt att sätta en gräns!
Det har ni, speciellt när de faktiskt är till för att hjälpa er!!

Ha det bra och tack igen för att ni är så snälla* <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Mvh Hopplöst

Vad skönt att det gick bra. Väldigt oproffsigt agerande av chefen tycker jag. Som ville anordna ett möte. Usch ett sånt skulle jag aldrig vilja gå på. Kunde hon inte bara förstå att personkemin inte stämde.

mvh Fredrik.