Kärleks känslor + Antipsykotiska =Försvinner?

Min erfarenhet är att kärleker förändras, men inte försvinner då man börjar på neuroleptika. Förut har man varit så upptagen av sin privata psykosvärld, och när den försvinner så kan man, trots att det varit ett helvete, känna sig ensam och övergiven. Det är då lätt att man lägger över hela den uppmärksamhet man tidigare ägnat sin sjukdom på den man älskar, och att kärleken förvandlas till något som i det närmaste liknar besatthet. Sjukdomen tål mycket utan att överge en men det är inte säkert att ens älskade står pall.

Kärlek är den enda formen av psykos som sammhället accepterar.

Under förälskesen,, tillskriver man sin partner förmågor som är rent önsketänkande,,,

Ibland stämmer mycket in i verkligheten och man stannar hos varandra.. Förr eller senare övergår kärleken till sex och sällskap och senare trygghet.

Freud menade att 97% av en mans val grundar sig på något sätt i sex,, (rädsla för sex, möjligheten till sex o s v)

Jag känner inte att den sortens känsla minskat för mej, däremot genom mina andra mediciner har mina känslor dessvärre jämnats ut, dvs att det är svårare att vara/bli riktigt glad.

Men absolut, här är kärleken är riktig o inget hittepå

ööööööööööööööööööööööö

Det är inte antipsykotikan utan det är själva
sjukdomen som gör att det inte stämmer.

instämmer