Att stadga sig?

Fy. Jag vet inget. Jag är så förvirrad.

Jag har den mest perfekta killen man kan ha egentligen. Tyvärr kan jag inte alls gråta inför honom, vilket är påfrestande då man ofta är ledsen och sambo :rolleyes:

Har tänkt i drygt en vecka på att gå vidare utan han. Just för att jag har sånt stort sug av att vara med andra. Jag känner mig så kvävd, trots att sambon är väldigt bra med att ge mig egen tid osv. Men det är nog mest att jag hela tiden söker ny spänning. Jag är otrologt svårstimulerad och tröttnar väldigt fort.

Dumt att ens bli sambo kanske.

Har iaf börjat ångra mitt beslut. Jag vill ha honom men andra också.

Hur har ni det med att stadga er? Känslan av att hela tiden vilja ha något nytt i halmen eller någon ny att mysa med? Tröttnar ni fort?

/Förvirrad

Jag är nog rätt stadgad fastän jag lever som särbo... vårt förhållande har varat i drygt 8 år nu... vi har utvecklats och lärt känna varandra bättre... och fungerar som familj...

Naturligtvis söker du spänning och troligen även mer uppmärksamhet, stimulering.

Vad är det du vill ha av ngn annan?

Hur tror du kulturen av idag påverkar dig, att stanna, att inte, att...?

Jag tröttnar långt innan jag ens sett en bild av en säng idag. Jag vill inte falsk-mysa. Sex känns mest fel.
Jag blir äldre fulare och sjukare och får högre krav..jojo..


"Skulle aldrig röra ngn som hade den dåliga smaken att vilja ha mig."
Prinsessor vill inte ha gamla fula grodor, så man får rota runt i träsket och se om det finns ngn padda över...

Jag vet inte riktigt vad jag söker. Jag och sambon har grinat tillsammans i flera dagar. Men jag är så grymt elak mot honom. Jag gnäller på hur han andas, går och pratar. Allt för att skapa konflikter. Typiskt mig när jag mår dåligt.. tror jag. Tänk om jag alltid kommer vara sån här? Plus allt detta är jag också dominant och manipulativ om inte min partner säger åt mig. Jag skulle kunna ha kvar sambon bara för tryggheten men vill inte låta honom genomlida fler dagar/månader/år med mig när jag beter mig som jag gör.

Jag vill ha spänning, passion. Jag vill vara något jag kanske inte vågar vara. Spontan och våga ta vara på livet. Inte sitta och häcka i ett hus men en karl som man är halvkär i. Istället för att vara falsk i ett förhållande så väljer jag att vara en ärlig singel. Det värsta är att jag förr använt sex som ångestdämpande. Legat runt över hela sverige bara för att stilla ångesten. Men jag tror inte det är samma nu. Eller jag vet inte.

Vill bara ha en förändring. Har dessutom fått ett jobberbjudande av en kompis som är Chef på ett ställe. Hur ofta får man det slängt i ansiktet när man är 21år och har varit sjukskriven i 3 av dom? :rolleyes: Känner att jag måste våga chansa. Men samtidigt ångrar jag mig lite inför att gå isär... Jag kanske egentligen vill ha honom. Men som en väninna sa: Tvekar du så är det redan fel.

Blir ledsen när jag läser att du inte tror att någon har smak för att den har tyckte för dig. Det kan jag nog säga är helt fel. Vad är det hos dig som gör att ingen skulle vilja ha dig?

Har lärt mig att alla våra brister utmärker våra egenheter. Dvs ju mer "störd" man är desto mer orginell :lol:

(Vissa undantag finns säkert)

Frenia skrev:
Jag vet inte riktigt vad jag söker. Jag och sambon har grinat tillsammans i flera dagar.

Men du kunde ju inte grina med honom?

Men jag är så grymt elak mot honom. Jag gnäller på hur han andas, går och pratar. Allt för att skapa konflikter. Typiskt mig när jag mår dåligt.. tror jag.

Typiskt kvinnor som funderar. Du har nog rätt i din självkritik.

Tänk om jag alltid kommer vara sån här?

Ålder och traumor tar ut sin rätt... det löser sig..men vem är du då?

Plus allt detta är jag också dominant och manipulativ om inte min partner säger åt mig.

Kan jag väl tro.

Jag skulle kunna ha kvar sambon bara för tryggheten men vill inte låta honom genomlida fler dagar/månader/år med mig när jag beter mig som jag gör.

Eller så vill du inte genomlida mer tid med dig när du beter dig som du gör?
Förstår du hur jag menar?

Fundera på om du verkligen ens orkar med spänning och uppmärksamhet eller om du vill ha trygghet främst. Verkar ju vara en bra kille?
Var är du psykiskt utan hans stöd?

Jag vill ha spänning, passion.

No shit! Jag har alltid undrat varför kvinnor söker förhållanden när deras spänning och passion ofta enbart hadlar om relationer.
Män köper en skoter, paddlar fors, super med grabbarna, men kvinnor, nej, de fortsätter, relationer, spänning, passion, uppmärksamhet...

Jag vill vara något jag kanske inte vågar vara. Spontan och våga ta vara på livet Inte sitta och häcka i ett hus men en karl som man är halvkär i.

.

Nej, och så förklarade du enkelt varför "familjen är död".
Om du trivs i fyrkanten, varför längta efter spontanitet?
det är nog mkt konflikter i dig osså. men så är det när man är 21.
*o va gammal jag känner mig*

Istället för att vara falsk i ett förhållande så väljer jag att vara en ärlig singel.

Jag tycker du verkar ärlig i ditt förhållande?
Bara det att förälskelsen, en psykos vi inte medicinerar mot, runnit ur och kärleken räcker kanske helt enkelt inte när inte samhället tvingar er att fortsätta.

Det värsta är att jag förr använt sex som ångestdämpande. Legat runt över hela sverige bara för att stilla ångesten. Men jag tror inte det är samma nu. Eller jag vet inte.

Jaha, funkade det? Kanske därför jag har ångest. .?
Men jag har nog mest tyckt det ger mer ångest o göra så tidigare.
Nånstans här måste du ju börja fundera på dig själv.
"Tror" inte det är samma.
O "vet inte"
ajaj.

aja, blir du på det humöret får du väl åka förbi sthlm dådå
:lol:

Vill bara ha en förändring. Har dessutom fått ett jobberbjudande av en kompis som är Chef på ett ställe. Hur ofta får man det slängt i ansiktet när man är 21år och har varit sjukskriven i 3 av dom? :rolleyes: Känner att jag måste våga chansa. Men samtidigt ångrar jag mig lite inför att gå isär... Jag kanske egentligen vill ha honom. Men som en väninna sa: Tvekar du så är det redan fel.

Just du vill ha en förändring.
Är gräset grönare på andra sidan på sikt tro?

Varför blandar du in jobbet i kärleken, han har väl inget emot att du jobbar?

Alla har separationsångest. Lyssna inte på väninnan, klart man ibland tvekar, men du måste söka din egen sanning i hjärta o hjärna.

Blir ledsen när jag läser att du inte tror att någon har smak för att den har tyckte för dig. Det kan jag nog säga är helt fel. Vad är det hos dig som gör att ingen skulle vilja ha dig?

Oh, men det är nog många som säkert vill ha mig. Konstigt nog...
Men jag vill sällan ha dem.
Jag är fattig, trist i vardagen, krävande, slafsig och slavrig, lat, bipolär osv. Skulle du reka mig till din dotter?
Det blir bara att hon går runt som du gör nu mot killen o gnäller o kvider.
Med rätta eller ej är väl mixat ansvar vad gäller mig, med de fina ovan visade personlighetsdrag jag tyvärr har. Jag har sett det förr...om man säger. O tillfällig sex ..nje...
Jag behöver närhet, inte pumpande.

Har lärt mig att alla våra brister utmärker våra egenheter. Dvs ju mer "störd" man är desto mer orginell :lol:

hehe, en bekant sa häromdagen till en annan, om mihg, när jag var med; Han är den mest sociala osociala person jag känner.
Bra beskrivning.

(Vissa undantag finns säkert)

Oja, det krävs intelligens i samspråk med vansinne för att bli ngt. O gärna även "drift", så man inte bara deppar.

Jag skulle diskutera igenom det hela med killen och fokusera på samarbete. Finns det möjlighet att ha ett gott sådant?
Strävar ni mot samma ställe är det inga problem. Kärleken finns då i att ni är ett team. Bästa läget man kan ha!
men...det verkar inte riktigt så för dig..

var detta hemskt skrivet?
Förlåt isf.
*kram*
Hoppas du vet vad du mår bäst av!

Det är första gången jag fällt en tår inför honom. Så han var chockad.

Jag är väldigt osäker i mitt beslut. Men jag måste ha den sexuella spänningen som jag gillar så mycket.

Ang. jobbet så ligger det 20 mil ifrån oss, 40 mil ifrån hans hemstad. Och han vägrar att bo där mitt jobb finns.

Jag får försöka svara på allt när jag samlat mina tankar.