Att stadga sig?

Mm, jo, jag förstår.

Jag föreslår att du tar jobbet.
Sen får resten bli som det blir med det.

Den där sexuella spänningen är som en drog. Var medveten om att det är knark du tar. Knark är knark för man får en väldig lust att börja inrikta livet helt på att ta det så lätt. I missbrukets spår följer sedan alltid elände.

Om det inte känns rätt bör ni kanske gå skilda vägar.

Även om man mår dåligt så ska man nog vakta sin tunga lite, jag tror din partner tar illa vid sig mer än du tror.

ursäkta om jag låter hård men det är så jag tänker när jag läser om hur du behandlar honom.

..

Det är just därför jag inte tror att jag är rätt för honom. Just nu iaf.
Jag måste må bra för att behandla andra bra.

Vad bra att du tog det rätt.
Det är också så jag tänker..man måste må någorlunda bra för att orka med ett förhållande.

När man inte mår bra behöver man tiden för sig själv, man orkar inte lägga ner den tiden som behövs för att vårda ett förhållande.

Sköt om dig.

.?
Du Frenia, jag vet precis hur du känner. Jag har gått/går igenom samma sak. Men jag har insett en del.

Sluta se allt så svart och vitt. Bara för att du inte var redo att flytta ihop med din pojkvän, så behöver inte det betyda att du är ond och att ni måste göra slut! Ta det i din takt. Din vän sade att du ens tvekar betyder ju att det är kört. Men svälj inte råd från andra som om det vore sanningar, bara du vet sanningen inom dig.

Och det här med att du är så övertygad om att du säkert inte älskar din sambo och behöver passion. Känner igen mig väldigt i det, men egentligen tror jag allt det där handlar om dig själv. Jag tror att ditt sökandes efter passion handlar om något annat inom dig, en rädsla, en flyktväg från att binda sig med den du har. Men ingen vet hur livet kommer att bli. Jag tycker att du ska göra det som känns bra för dig. Ta det i din takt. Dumpa inte killen, ta jobbet, flytta isär. Umgås med honom när det känns rätt och när du behöver tid för dig själv, gör det inte.

KRAM och tänk på att kärlek får en att se sina egna rädslor och det är svårt.

PS. Jag tror det är bra om man kan vara ärlig mot sin partner, världen går inte under om man gråter framför honom. Då kanske han förstår dig bättre. Kram.

Vilket underbart svar Mys. Fick mig en riktig tankeställare..

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag söker spänning. Vet inte vilken sort spänning jag behöver dock. Hade sex inatt med en främling som åkte 20 mil hit. Fick lite ångest efteråt men det har släppt helt.

Känner mig hemsk. Men ändå så har vi faktiskt ett uppehåll och "sambon" behöver inget veta enligt mig. Jag stör mig på så mycket saker hos honom som jag eg inte borde störa mig på. Han är dock lite för mesig, och jag kör som sagt över honom. Men jag antar att den dagen jag mår bra så kanske jag skärper till mig och behandlar andra som jag själv vill bli behandlad :rolleyes:


Vet inte hur jag ska göra än.. Jag vill ha sambon men ändå ha den där sexuella spänningen med andra. Men som du säger så handlar det säkerligen om en rädsla. Vet inte riktigt vad jag är så rädd för men jag "tröttnar" så snabbt. Trots att han ger mig enorm trygghet. Både psykiskt och fysiskt. Som sagt, har svårt att visa och förklara vad jag känner. Just för att jag har försökt och då blir han stum. Vill inte heller behöva förklara hur han ska bete sig mot mig. För det vet jag inte ens själv. Oh.. det här är så jobbigt!

Han kommer hem om 2 veckor igen. Hoppas jag lyckats samla mina tankar då..

Tack!