Jag vill va ensam

Bra att han visar förståelse för dig. :hjärta

Däremot så är jag kramig och kelen, men det går till en viss gräns. När jag har en dubbelnatur inom mig, så gillar inte tjejerna det, men det är då man verkligen behöver en kram. Men man lever ensam, för att det är lättast att komma åt mig då. Jag är beroende av en förstående omvärld, men oftast uttrycker dem en förhoppning via mig, om kärlek med andra men med min medverkan på ngt sätt. Men det är riktigt svårt, för det blir en affär över min fattningsförmåga.

Vi med schizofreni som har svårt för närhet fick vi extra lite beröring som små barn?

Vart intresserad av tjejer sent i livet, jag var omogen ganska länge pga att allt centrerades kring min hörsel. Jag är nog skadad rent kärleksmässigt, kanske pga tevens påverkan på mig?

Jag har märkt att jag trivs bäst ensam också. Fast jag fick en flickvän för någon månad sen, men det kommer inte att hålla, dels för hon bor så långt bort, o sen känner jag inget för henne längre. Fast jag slutade med mina Haldol igår, så kanske jag blir något känslosam igen.

Min pappa var så att ena sekunden var han hur kärleksfull som helst och sa hur mycket han älskade oss, kramades och allt; i nästa sekund kunde han bli fly förbannad utan anledning, skrika och hota och säga riktigt otäcka saker som skulle få en att inse att man var totalt värdelös och hemsk.

Jag tror att det speglar av sig i hur jag känner när jag ska vara nära nån. Jag är totalt oförmögen att lita på någon, är beredd hela tiden på att de ska byta skepnad och hugga mig. Varenda sekund är jag beredd, och då blir det ju konstigt… Skönt att vara ensam då.