Ensam.

Vad är ett aktivitetshus? Är det efter fountainhouse modelen eller något annat?

Det huset jag gick till hade ett cafe där man kunde fika. Sen fanns det möjlighet att snickra och hålla på med tapetsering av möbler osv. Man gjorde bara det man kände att man ville och orkade.
Där fanns också olika studiecirklar och kurser man kunde gå på.

Det låter som ett bra arrangemang. Jag funderar på att gå till RSMH igen i min stad. Där kan man fika, laga och äta mat och sitta på deras altan. Dock skrämde folket bort mig (mitt fel). Fram för fler aktivitetshus (och mjukstarter).

Jag är oxå ganska ensam...Men på ett sätt är det självvalt...Jag vill ej gå ut bland folk jag har fobi för en massa människor...Samt många av mina kompisar försvinner under mina sjukdomsskov och en del kommer aldrig tillbaka...

Jag har alltid kännt mig ensam, även bland vänner.

Men jag är en dålig vän också. På grund av mina olika problematiker har jag inte kunnat resa för att träffa vänner och ofta är jag en skitstövel som inte hör av mig när jag mår dåligt. Egentligen vore det ju bäst om man lyfte luren när man mår dåligt, men jag går isäng och drar täcket över mig. Jag är konstig och skapar min egen ensamhet.

Ett sätt att utveckla schizofreni t.ex. är att man drar sig
undan från än det ena än det andra.
Det blir ett sätt att försöka överleva när det känns för
kaotiskt att umgås med andra.
En nackdel är att man då får så litet träning i att vara
tillsammans med andra så den sociala kompetensen
blir lidande.
Man upplevs som udda och blir inte den första som folk
tar kontakt med.
Men det är jätteviktigt att ha sociala kontakter.
Om det gamla bonde samhället var så idealiskt undrar jag.
Det fanns schizofreni där också och stränga regler. Fast
man levde mer i storfamiljer.
Riktig utslagning blev det sällan.
Det blir mer ensamhet i en stad. Men också fler chanser att
hitta andra udda människor att vara tillsammans med.

Geta