Khai,
Det där med ärftlighet och miljö är en svår fråga. Personligen tror jag att det finns både ett genetiskt arv och ett psykosocialt/ beteendemässigt arv. Vad det gäller uppfostran så tror jag på att prata med andra föräldrar och läsa böcker kring ämnet samt lita till sitt eget förstånd. Men generna...
Generna rår vi ju inte riktigt för. Jag kan många gånger tänka, (liksom min man), varför utsätta en ny människa för samma lidande som jag har haft?? Samtidigt vet jag att det finns hjälp. Det finns mediciner. Det finns terapi. Och jag skulle själv aldrig vilja kunna tänka om mina föräldrar att de borde inte ha satt mig till världen. Jag är tacksam ändå mot min mamma att hon födde mig, trots alla skador, trots alla misstag och ett ganska jobbigt liv. Men livet ÄR jobbigt, för många... Det är meningen att vi ska lära oss något längs resan, annars blir det ju bara tomt på mening.
/Sofie
