psykiska besvär när man har/är påväg att skaffa barn?

Försök få till ett nätverk av personer som kan stödja er... det kan vara vänner... familj... andra släktingar... eller andra personer som man kan lita på som en bra kontaktperson, kontaktfamilj, eller bra vårdkontakter... det viktigaste är att ha folk som kan stötta och avlasta en om det skulle behövas... barnvakt behöver alla ibland... och bäst av allt är om någon kan ge regelbundet stöd och finnas till hands när man inte orkar eller behöver lite tid för sig själv...

jo, dom enda som kan hjälpa än sålänge är mina föräldrar. Hennes föräldrar bor långt härifrån. Annars har jag inga vänner som jag skulle lita på med ett barn, jag har mest missbrukarvänner och dom är dessutom allt för unga för att fatta nåt om sånt. Precis som jag själv. Men finns det ingen här som har varit sjuk under en pågående graviditet? Tjej eller kille spelar ingen roll, men nån måste det väl finnas här?

Hej bara_på_låtsas!

Jag mådde riktigt dåligt när jag väntade mitt andra barn, jag hade svår ångest och vågade inte gå igenom en normal förlossning. Någon ångestdämpande medicin kunde jag ju inte ta! Det blev kejsarsnitt och efter förlossningen mådde jag ännu sämre!
När jag kom hem med flickan visade det sig att hon var ett hyperaktivt barn som vaknade jättetidigt om morgnarna och jag fick, givetvis, sömnproblem. Min sambo avlastade mig mycket annars hade jag inte klarat det! Vissa morgnar körde han iväg med henne för att jag skulle få sova, vilket jag naturligtvis inte kunde göra!!!

Ibland (inte så ofta) tog min sambos föräldrar flickan över en natt, så förflöt hennes barndom. Nu är tösen 20 år med ad/hd-diagnos vilket förklarar hennes hyperbeteende.
Numera mår jag mycket bättre bortsett från sömnproblem.

ninni, inte schizofren, men har mått dåligt ändå!

AKTA ER FÖR HASCH!!!!

oj...ja, jag får väl hoppas att flickvännen och föräldrarna kan förstå att jag inte alltid orkar med allt, och att jag inte kan ta fullt ansvar när jag mår dåligt. För barnet ska ju inte fara illa bara för att jag mår kasst .?
Men jag vågar knappt säga nåt annat än att jag mår bra när någon frågar, inte sen jag fick reda på att jag ska ha barn...det känns som om jag har en förpliktelse att alltid må bra från och med nu, och kan jag inte göra det så måste jag tränga undan allt och låtsas. För ska man bli förälder så ska man må bra, annars ska man inte ha barn. Så känns det. Så jag går runt och låtsas hela dagarna, och säger att jag mår bra. Utan någon att prata med om allt...det är inte kul. Jag har blivit fråntagen rätten att må dåligt för minst 18 år framöver.

Har du haft haschproblem?

intressant.

Vad du än gör sluta aldrig att ge uppmärksamhet till barnet och låt inte barnet bli mobbad i skolan.
Om ni gör detta två stegen så slipper ni någon fara till någon farlig sjukdom.
Men ni får räkna med deprission/melankoli att barnet insjuknar i det. Så ni lär behöva börja med BUP i redan ung åldern för stöd.